Som Quake utan vapen

Efter en tråkseg början i en mörk fängelsehåla blir det i alla fall halvfart på Shadowgate 64. Men inte mer. Leta saker, ta saker, använda och kombinera saker för att komma vidare. Klassiskt äventyr, tiden har stått stilla. Spelet ses hela tiden ur förstapersonsperspektiv - som Quake fast utan vapen. Tyvärr blir det smått opersonligt och fult på det sättet och Shadowgate 64 känns ganska oengagerat och snabbt ihopsvängt. För den borne tv-spelsäventyraren eller den maniske sakletaren lär Shadowgate 64 vara kul. De flesta andra spelare kräver nog mer uppfinningsrikedom.

Henrik Rudin