”Diablo III” är bättre än någonsin

Blizzards efterlängtade konsolkonvertering förlorar inte ett uns av essensen

helskärm

ACTIONROLLSPEL Låt oss börja med en bekännelse.

När jag recenserade

av ”Diablo III” för ett drygt år sedan gav jag den . Om jag skrivit samma recension idag hade den fått .

Det är fortfarande i grunden ett strålande spel – i små doser bland det mest underhållande du kan få tag i på laglig väg. Men endgamet och spelets livslängd förstördes av det globala auktionshuset – en av de annars så fingertoppskänsliga Blizzards sämsta idéer någonsin. I stället för jakten efter bättre loot och det aldrig sinande hoppet om ett sällsynt föremål – det som alltid varit charmen med ”Diablo” – blev slutspelet en enda tradig jakt på guld. Förutom för spelare stadda vid kassa, för de behövde inte ens jaga guld utan kunde köpa allt för riktiga pengar.

Auktionshuset saboterade jakten

I det världsomspännande auktionshuset fanns alla föremål man kunde drömma om tillgängliga, hela tiden. Man behöver inte vara nationalekonom för att inse att det var nådastöten för loot-jagandet – och därmed också hela ”Diablos” endgame. Det är en viktig läxa för Blizzard: förhoppningsvis har de nu sett tillräckligt av vad Mammons intåg i annars balanserade spelvärldar kan ställa till med.

Nu kommer ”Diablo III” till konsol, för första gången sedan konverteringen av det första spelet till Playstation 1998, och befriat från allt vad auktionshus heter. Det är till det yttre samma version som vi spelade på pc: samma hjältar, samma story och samma lootsamlande. Men under fernissan finns en del intressanta förändringar.

Här och nu

Den största skillnaden är fokuset på här och nu. Det går självfallet att spela online via exempelvis PSN eller Xbox Live – men lika bra att låta bli. Trots att mitt internet låg nere när jag började spela fungerade det utmärkt offline.

Genom frånvaron av auktionshus handlar Xbox 360- och Playstation 3-versionerna av ”Diablo III” mer än tidigare om att själv jaga sina skatter. Blizzard har finjusterat systemet, och den vane ”Diablo”-spelaren kommer att märka en klar reduktion av loot, men å andra sidan att det som finns kvar i princip alltid kommer att passa den karaktär man spelar. Detta innebär ett lite annorlunda fokus – som faktiskt gör spelet ännu bättre.

Strålande konvertering

Faktum är att det mesta med konsolversionen av ”Diablo III” är lika strålande. Jag skulle till och med säga att frenetiskt tryckande på handkontroll fungerar bättre än frenetiskt klickande medelst mus, åtminstone om man ser till de långvariga medicinska effekterna av det antal klick som krävs för att klara spelet på svårighetsgraden Nightmare. En del av charmen med ”Diablos” fria klickstyrda styrsystem går visserligen förlorad, men tyngden i karaktären är mer påtaglig tack vare den analoga spaken. Ett nytt inslag är också möjligheten att undvika attacker genom att rulla undan dem med den högra spaken – vilket till stor del kompenserar precisionsförlusten i det fria siktandet som musen erbjuder.

Makalöst gediget

”Diablo”-veteraner kommer i vanlig ordning att klaga på hur fördummad konsolversionen är jämförd med den till pc, med färre monster på skärmen samtidigt och ett förenklat lootsystem. Men hur mycket de än gapar står det klart att essensen i spelet har klarat flytten från dator till konsol. Blizzards monumentala succé är fortfarande ett makalöst gediget spel, med samma taktiska djup och intensiva tempo som tidigare. Och när man väl fastnat har man nu, tack vare att auktionshuset inte längre finns kvar, ännu mindre anledning att sluta spela – särskilt om man har sällskap av några vänner (håll dem dock borta från co-op-läget i soffan som snabbt blir för kaotiskt).

”Diablo III” känns kanske inte lika hett idag som för ett år sedan, men förtjänar fortfarande fyra stabila plus.

Bara inte fem.

Magnus Eriksson