Välkommen men ojämn aptitretare

Längtan efter säsong två av The walking dead bara ökar efter nya 400 days

ÄVENTYR Kurt Vonnegut skrev en gång att varje mening i en roman måste göra en av två saker: antingen avslöjar den någons karaktär eller också avancerar den berättelsen framåt.

Telltale har en liknande inställning till spelskapande. Den första säsongen av deras ”The walking dead” var på många sätt en milstolpe för interaktivt berättande – inte för att valen vi gjorde hade så stora konsekvenser för handlingen i stort, utan för att de formade vår relation till de andra karaktärerna. Spelet sökte sig bort från ett traditionellt spelupplägg grundat i pussellösning och prestationsbaserade scenarion, och fann en form som hade mer att göra med traditionell dramaturgi.

Höga förväntningar

Många spel använder handlingen för att försöka motivera spelmekaniken. Strategispel handlar nästan uteslutande om krig eller resurshantering. Förstapersonsskjutare målar upp våldsamma världar fulla av fiender för att rättfärdiga att de begränsar ditt synfält till ett vapensikte. Genrekonventionerna driver de här spelen. Resten – grafik, handling, karaktärer – är bara där för att ge nyanser och textur.

Det är inte per automatik en dålig sak, men det innebär att det ofta uppstår en friktion mellan spelmoment och narrativ när samma spel försöker berätta historier. De tvingas söka sig till mellansekvenser eftersom de inte kan uttrycka känslor eller avancera handlingen interaktivt. Och ur den här problematiken har den felaktiga idén uppstått att narrativ och spelmoment är två vitt skilda saker.

Telltale gjorde tvärtom. De hade en historia de ville berätta och anpassade spelupplägget efter den istället. Och på vägen frigjorde de sig från många av de bojor som brukar hålla interaktiva berättelser tillbaka. De har med andra ord höga förväntningar att leva upp till när den andra säsongen debuterar i höst.

Kort mellanepisod

”400 days” är en kort mellanepisod som etablerar de nya karaktärerna inför säsong två. Den är skapad som nedladdningsbart extramaterial och kräver att du redan äger den första säsongen. Episoden består av fem kapitel som fokuserar på varsin karaktär under de första 400 dagarna efter zombie-epidemins utbrott. De går att spela dem i vilken ordning som helst. Vart och ett av kapitlen är storymässigt separerat från de andra, men de refererar samtidigt till varandra. Ofta handlar det om saker som hänt i det förflutna eller utanför skärmen. Alla karaktärerna tvingas under extrema omständigheter till någon sorts val som man anar kommer att stå dem dyrt i ett längre perspektiv.

Det enda problemet med det här upplägget är att kapitlen slutar just när de börjar bli intressanta. Spel brukar vara alldeles för långa och jag avskyr hur de slösar bort min tid, men ”400 days” tillhör undantagen som jag faktiskt önskar hade varit längre. Kanske är det för att det inte finns något dödkött här – åtminstone inte bildligt talat.

Djupa porträtt

Det återstår att se ifall Telltale låser vårt perspektiv vid en protagonist i säsong två på samma vis som de gjorde med Lee Everett i den första. Oavsett hur det blir med det så är ”400 days” ett intressant avbrott från den traditionella formen. Det ställer upp de centrala karaktärerna som ett slags ensemble, och lyckas av den anledningen tränga djupare in i deras psyken.

På ett par ställen skiner föregångarupplägget genom, och quicktime events används alldeles för ofta. Samtidigt anar man någonting trevande i bakgrunden. Det känns som om det finns en idé som ännu inte riktigt tagit konkret form. Som om Telltale letar efter en röst. Jag kände samma sak när jag spelade

för drygt ett år sedan. Den gången dröjde det bara en episod innan de fann sin röst. Det resulterade också i ett av de senaste årens allra bästa spel.

”400 days” må vara en kort och ojämn episod, men den får mig att se fram emot säsong två av ”The walking dead” mer än någonsin. Det här är en spelserie som vägrar stå stilla.

Carl-Johan Johansson