Fascinerande zombie-story

Uppdaterad 2012-05-12 | Publicerad 2012-05-11

Telltale gör ett bra jobb med The walking dead-licensen

ÄVENTYR Jag minns inte exakt när det hände, men zombiegenren gick från att vara en intressant subkultur till menlös exploatering i samma ögonblick som den blev allmängods. Monster som från början skulle få oss att tänka efter har blivit en måltavla att sikta på för folk som inte orkar tänka, och social kritik som en gång var intelligent och viktig har hamnat någonstans i periferin. Zombiekulturen brukade vara en kritik av konsumtionshetsen. Idag är den en etablerad del av den. Utvecklare som Capcom försöker rida på budskap om att ”konsumera mer förnuftigt” samtidigt som de släpper spel som

– vars hela existens bygger på faktumet att folk vill ha mer av det repetitiva, meningslösa våldet som var det minst intressanta draget i föregångaren.

I modern zombiemytologi är det zombien själv som står i fokus och inte människorna. Med två lysande undantag. Det ena är Max Brooks bok ”World war Z”. Det andra är Robert Kirkmans ”The walking dead”.

Genrens viktigaste verk

Kirkmans serie är en rå, oförlåtande undergångssaga; en psykologisk djupstudie som under sina snart tio år har hunnit avverka, förändra eller åsamka de flesta av sina karaktärer irreparabel skada genom att behandla dem som människor istället för supersoldater. Det finns inget ljus i slutet av tunneln, inga hjältar som kommer oskadda ur skiten. Det är en cynisk skildring av hur sociala och moraliska konstruktioner faller sönder i takt med att domedagen kryper allt närmre.

Det är det kanske viktigaste verket för zombiegenren sedan Romeros ”Dawn of the dead”.

Och därför är det kul att se att Telltale har förvaltat den här licensen bra. Deras ”The walking dead” är fristående – det utspelar sig före händelserna i serietidningen – men det introducerar någonting i spelvärldens om vi behövt väldigt länge. Det flyttar fokuset från zombierna vi siktar på till människorna som försöker överleva.

Okonventionell kontroll

Det är fascinerande hur effektivt den här storyn fungerar inom ramarna för ett pekaklicka-spel. Telltale har funnit okonventionella kontrollösningar för att skildra de hektiska actionsekvenserna, och de fungerar väldigt bra. Den vänstra spaken styr karaktären. Den högra flyttar runt en transparent markör på skärmen som visar hur du kan interagera med objekt och människor den nuddar. När din karaktär får panik blir skärmen suddig och markören svårare att kontrollera.

”The walking dead” introducerar Lee, en man som dömts för ett mord han kanske eller kanske inte begått. I början av spelet transporteras han ut ur Atlanta i en polisbil när de plötsligt prejas av vägen av ett par levande döda. När han vaknar upp långt senare är polismannen död och han tvingas fly för sitt liv från en hord hungriga zombier. Han tar skydd i ett till synes övergivet hus där han finner en liten flicka som gömmer sig. Hennes föräldrar saknas sedan ett par dagar tillbaka och barnflickan är... ”död”.

Tar licensen på allvar

Dynamiken mellan mannen och den lilla flickan gestaltas fint, kanske just för att Clementine behandlas som en människa och inte ett redskap för att komma åt knappar och spakar.

Tidigare i år var

inne och petade på samma område, men medan det spelet framstod som en direkt förolämpning mot folk med utvecklingsstörningar och troligen kraschade Paul Cuissets karriär lyckas Telltale skapa en trovärdig relation mellan sina karaktärer.

Telltale vill berätta någonting med det här spelet. Till skillnad från deras försök i höstas med ”Jurassic park”, som misslyckades både med att återskapa filmens lockande miljöer och dess dramatik, har de med ”The walking dead” tagit licensen och vad den står för på allvar.

Rent visuellt placerar den serietecknade grafiken också spelet närmre Kirkmans original än tv-serien som AMC är på väg att köra i botten.

Dialogen är emellertid inte alltid på topp, och karaktärernas tendens att vräka ur sig bakgrundshistoria och personliga anekdoter på ett övertydligt sätt är milt sagt irriterande ibland. Men det är lätt att bortse från. Det finns all anledning att tro att dessa saker kommer bli bättre i kommande episoder. Under tiden har Telltale lyckats etablera den här världen på ett sätt som jag inte riktigt trodde att de kunde. De har hittat en utmärkt grund att stå på.

”The walking dead” är det första riktigt intressanta zombiespelet på åratal – just för att det inte beter sig som ett zombiespel.

Carl-Johan Johansson

ANNONS