Satirisk zombieslakt
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-28
Men att kräva fullpris för "Dead rising 2" är bara fel
ACTION Girighet må vara en dödssynd som innebär en direktbiljett till helvetet. Men som taglinen lät förkunna i George Romeros första zombieklassiker ”Night of the living dead”: ”När helvetet blir överfullt kommer de döda istället vandra omkring på jorden”.
Om detta handlar ”Dead rising 2”.
Visst, det första ”Dead rising” gjorde, liksom Romeros ”Dawn of the dead”, en poäng av att jänkarnas köplusta är så stark att den fortfarande ligger och pyr djupt i själen även efter döden. Så zombierna fick stappla runt i ett köpcentrum med konsumtionssynapserna fortfarande intakta.
Syndens huvudstad – och zombiernas
Men i ”Dead rising 2” tas girigheten till nya nivåer. Det utspelar sig ju trots allt i en kopia av Las Vegas. Här har helvetet blivit så trångbott av girigbukar att de istället vandrar omkring på mönstermattade casinogolv och rycker hålögt och mekaniskt i de enarmade banditerna. Här härjar plundrare. Här beväpnar sig amerikanska patrioter med prickskyttegevär för att avrätta de liberaler och socialister som försöker sabba ”the american way”.
Huvudfienden är en pengakåt programledare som rånar casinovalven.
Ett spel för Kirschteiger
Inte sedan Rockstar och ”Grand theft auto” har någon lyckats tyda den amerikanska drömmens neonblinkande hägringar och dårskaper på samma sätt. Till och med butikernas namn klingar i samma satiriska tonart.
De värsta missarna från första ”Dead rising” har rättats till: nu finns tre sparfiler istället för en, man slipper de lama fotouppdragen och det finns, äntligen, ett samarbetsläge. Nyheten att kunna tillverka egna vapen med lite Kirschsteigerskt hemmasnickrande är också smart. I övrigt är det nästan exakt samma spel, ända ner till den tidsfascistiska berättartekniken.
Att kalla det en uppföljare och kräva fullpris för det är bara fel.
Men girigheten i det är minst sagt passande.
Kristofer Ahlström