Så galet uselt att det borde vara straffbart
Uppdaterad 2012-01-17 | Publicerad 2012-01-16
Nedladdningsbara Amy är sämre än vi någonsin anat
SKRÄCK Som bekant finns det grader i helvetet.
”Amy”, skräckspelet som på förhand framstod som den perfekta fusionen mellan ”Ico” och ”Fear”, brinner som en fyrbåk spetsad med plutonium och arsenik i den nionde kretsen.
Besvikelsen är ofattbar. Inte minst eftersom legendariske spelskaparen Paul Cuisset är mannen bakom skiten. Här finns dock inget av den atmosfär, lekfullhet och säregna artistiska stil som präglade klassiska science fiction-thrillern ”Flashback”.
Inget funkar
Istället gör ”Amy” sitt yttersta för att framstå som ett psykologiskt tungt ”Silent hill”, men skäms samtidigt inte ett dugg över att inkludera ”Duke Nukem”-monster i mixen.
Inledningen, där ett tåg spårar ur och kraschar, är en så talande symbol för vad som komma skall att det nästan är värt ett nedstämt hånflin. Inget funkar. Historien om den autistiska Amy och hennes ”förmyndare” Lana som räddat den 8-åriga flickan från en forskningsanstalt berättas med samma inlevelse som en nyhetssändning från 1958 och lyckas samtidigt vara mer ointressant.
Rena skämtet
Jämfört med den skräckupplevelse det är att faktiskt spela skiten står handlingen dock sig slätt. Bandesignen är ett skämt i all sin tillgjordhet, Lana kan knappt ta två steg utan att stöta ihop med en vägg eller ett dammkorn (karaktärernas rörelsemönster är jämförbara med blädder-animationer i ett pappersblock), och den extremt klumpiga stridskontrollen förvandlar varje fajt till en primitiv variant av rysk roulette.
”Amy” är inte helt ospelbart, men alla taffliga spelmekaniska stölder, det idiotiska checkpointsystemet (alla föremål, även de man hade innan checkpointen, försvinner när man dör), och spelets närmast bisarra brist på logik (varför utsätta Amy för fara genom att skicka in henne i ett hål för att plocka upp en nyckel när hålet bevisligen är stort nog för Lana?) är saker som hade varit straffbara i ett mindre tolerant samhälle.
”Amy” befinner sig i ett konstant katastroftillstånd. Det är så pass illa däran att det skulle behöva ett barmhärtighetsskott rakt i källkoden.
Istället kommer det att leva för evigt som ett av de sämsta spelen någonsin.
Jonas Högberg