Brutalt snygg gangstersaga

Halv fyra på natten. Neonljusen blänker i den regnvåta asfalten. Glider sakta fram, hiphop på bilstereon, skumma gestalter i skuggorna.

Plötsligt är jag tillbaka i en reggaedunkande svarttaxi i London och minns en vådlig, nattlig färd med hyrbil i downtown LA.

Jag har nog aldrig upplevt sån närvarokänsla som i ”GTA3”, möjligtvis i ”Shenmue”.

”Grand theft auto”-serien är kontroversiell och de tidigare spelen spårade också lätt ur i meningslösa massakrer på oskyldiga.

Visst går det fortfarande att ställa till blodbad med en hel arsenal av tunga vapen. Men när spelet nu förflyttas till tre dimensioner lugnas tempot automatiskt ner och det blir snarare en ruffig saga från rännstenen.

Du är Tony Montana i ”Scarface”, Frank i ”Pusher” eller välj själv en gangsterfavorit. Du tar allt tuffare jobb för stans olika gäng, tar dig fram till fots eller i stulna bilar. Ställ till för mycket och du blir brutalt jagad av polisen eller rivaler.

Spelet är vackert och fullkomligen kryllar av detaljer och hemligheter. Att det hackar i kritiska situationer och att eldstriderna är knepiga att klara av i 3D-perspektiv känns oviktigt.

För ”Grand theft auto III” är bara så mäktigt, större än summan av beståndsdelarna action och racing. Det är en gangsterstory från Hollywood - i en spelvärld där allt kan hända. Du bestämmer.

Henrik Rudin