Nyskapande - men krånglig racing

Det är sen, neonblinkande natt i Tokyo, dimmig gryning i San Francisco och regnig eftermiddag i London. Sätt på spelet några timmar senare och solen har klättrat över himlen - det är natt i England.

Metropolis street racer aspirerar på Gran turismos racingkrona och realtiden är bara en av många fascinerande detaljer.

Delar av de tre storstäderna är återskapade in i minsta detalj. Det är hisnande att bränna förbi ett närmast fotorealistiskt Trafalgar Square. Här är det inga superbilar utan pigga men normala åk som Mazda MX-5. Körkänslan är rejält bra.

Men spelet har en hel del problem. Det är inte bara att bränna på. Sladda snyggt och du får stilpoäng, braka in i ett räcke och poängen sjunker drastiskt. Nyskapande, men också spelets förbannelse. Som värst känns det som en oändlig körskola, där man tvingas köra om svåra lopp om och om igen när ens tidigare insats inte räckt till nästa nivå. Samtidigt gör detaljrikedomen vägen svår att se och nattracen är extra knepiga med bilarnas närmast obefintliga strålkastare.

Nej, Gran turismo sitter säkert - men Metropolis street racer är helt klart det fräschaste bilspelet till Dreamcast.

Henrik Rudin