Som ”Devil may cry” – med extra laxermedel

Om Neverdead är ett skämt så är det väldigt svårt att skratta åt det

ACTION Kvinnor är värdelösa. De är inte ens användbara som biroller i spel.

Låter det magstarkt? Kanske är det därför Shinta Nojiri (som varit inblandad i klassiska ”Policenauts” och ”Metal gear solid”) valt att krydda sin kvinnoförnedring med humor.

Ärthjärnor till tjejer

I det bisarra äventyret ”Neverdead” går kampen för männens ensamrätt på världen genom nedlagda mentalsjukhus, tågstationer och museum. Protagonisten Bryce är en 500 år gammal förruttnad man som tvingas rädda spelets ärthjärnor till tjejer. Hade det inte varit för återkommande kamerafokus på bröst och rumpa hade de inte fyllt någon funktion alls annat än att förlänga berättelsen genom att göra bort sig.

Bryce trotsar alla fysiska lagar när han faller isär. Skallen kan rulla runt och hoppa utan hjälp av kroppen. Att kasta iväg lemmar är en central del i spelets relativt varierade pussellösningar.

Förutom att använda huvudet att bolla med använder han det även för att tänka åt spelaren. När jag felaktigt väljer svärdet är han vänlig nog att snabbt byta tillbaka till pistoler. Dessutom är Bryce djurvänlig. Han hindrar mig alltid från att döda monstren när jag attackerar, och slår sig hellre förbi och in i rabatten.

Pervers mansgris

”Neverdead” är vad man får om man injicerar ytterligare en spruta testosteron i ”Devil may cry”, samt tillför laxermedel i de bajsnödigaste dialogerna. Det kan låta som ett skämt, men i praktiken är det svårt att skratta åt det. Särskilt när Bryce tar av sin dyrbara monsterslaktartid till att komma på fyndigt respektlösa smeknamn åt kvinnorna, typ ”princess” och ”sweet cheeks”.

I en jämställd spelbransch hade han framstått som en pervers mansgris. Vilken tur att det scenariot aldrig kommer bli verklighet så länge spel som ”Neverdead” håller kvinnorna i schack.

Kerstin Alex