Galet dyrt men superhäftigt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-03-28
Det är helt galet. Det kostar 2 000 spänn. Du får en meterbred, blinkande manöverpanel med två spakar, tre pedaler och en drös knappar på soffbordet.
Men oj så fräckt.
I ”Steel battalion” marscherar tjugo meter höga robotar fram på dystra, framtida slagfält och vräker iväg missiler och tunga kanonsalvor.
Du spakar en av dem.
”Steel battalion” är kompromisslöst gjort för att skapa närvarokänsla. Sikten är begränsad. Omgivningen ses som genom tv-kameror, bilden är grynig och hoppar och sprakar. Regnstänk och gyttja på linsen. Knappar blinkar, ljudsignaler tjuter, målmarkeringar och varningar fladdrar på skärmen.
Och kompromisslöst krävande för nybörjaren, som direkt slängs ut i förvirrande strid. ”Steel battalion” har egentligen bara tio uppdrag, men de är omfattande och blir snabbt svåra. När du klarat dem börjar allt om i högre svårighetsgrader med en del bonusar, enligt en vanlig japansk mall.
Spelet lever på den dokumentära känslan och den unika manöverpanelen. Varken story, spelupplägg eller de datorkontrollerade styrkornas intelligens är något speciellt.
Så naturligtvis är inte ”Steel battalion” värt sitt pris. Men det är en av de allra fräckaste spelupplevelser du kan pröva på.
Henrik Rudin