Konservatismen härskar på Kickstarter

Välbekanta spelskapare och koncept trampar ner nykomlingarna på crowdfunding-scenen

Spel är den största kategorin på crowdfunding-sajten Kickstarter.

Frågan är bara vad folk får pengarna – om de får något över huvud taget.

Man kan inte tala om nostalgi utan att passera tv-serien ”Mad men”.

”Teknologi är en glittrande lockelse”, säger säljgeniet Don Draper i en av tv-seriens mest berömda scener. ”Men det finns sällsynta tillfällen då man kan engagera publiken på ett djupare plan. Tillfällen då de har ett sentimentalt band till produkten. Nostalgi. På grekiska betyder nostalgi bokstavligen ’smärtan från ett gammalt sår’. Det är ett sting i hjärtat, långt mer kraftfullt än bara våra minnen. Den här apparaten är inte ett futuristiskt rymdskepp, det är en tidsmaskin. Den tar oss till en plats vi ömmat för att få återuppleva.”

Legendaren banade vägen

Don Draper talade om en diabildsprojektor. Men det hade lika gärna kunnat handla om spelen på crowdfundingsajten Kickstarter.

Det var den legendariske speldesignern Tim Schafer som banade vägen för det som kallats en revolution. Trött på att stånga sig blodig mot förlagsjättarnas monolitiska väggar valde han att – via just Kickstarter – vända sig direkt till sin publik. Det visade sig att den var stor. Det visade sig att den ville betala stora summor för att Schafer skulle återvända till sin paradgren – äventyrsspelen.

Fansen betalar tiotals miljoner

Det visade sig också att fler åldrande farbröder snart kunde skaka liv i sina bortglömda karriärer genom att peta i det där såret. Nostalgiskimrande uppföljare till, och nytolkningar av, gamla klassiker tillhör de mest finansierade projekten på Kickstarter. ”Torment: Tides of Numenera” (fansen skänkte 28 miljoner kronor) och ”Wasteland 2” (20 miljoner kronor) bygger på spelarnas minnen av utvecklaren Brian Fargos älskade rollspel. ”Project eternity” hade knappast fått 27 miljoner kronor om inte studion Obsidian Entertainment – med sina kopplingar till det sena 90-talets ”Fallout”, ”Baldur’s gate” och ”Planescape: torment” – stått bakom. ”Mighty no 9” (26 miljoner kronor) är ett nytt ”Mega man” i allt utom namnet.

Rymdspelet överlägset störst

Störst av dem alla är Chris Roberts rymdsimulator ”Star citizen”, vars finansiering inte visar några som helst tecken på att avta. För tillfället har han och nybildade studion skramlat ihop blygsamma 352 miljoner kronor. Chris Roberts namn syntes sällan under 00-talet, men fansen har uppenbarligen inte glömt att det var samme man som låg bakom ”Wing commander” från 1990.

Till och med när spelen vid en första anblick verkar bygga på nya originalidéer säljs de med påminnelser om att det var bättre förr. ”Hyper light drifter” (4,4 miljoner) är ”ett tvådimensionellt actionrollspel i samma anda som de bästa 8- och 16-bitsklassikerna”, enligt Kickstarter-pitchen.

För folk som ”hajar grejen”

– Folk frågade oss varför vi inte vände oss till Kickstarter. Men saker som passar där är saker där folk ”hajar grejen” innan spelet är släppt, säger Steve Gaynor, grundare av Fullbright Company som gjorde kritikerrosade ”Gone home”.

Det är en viktig poäng. För kanske är det så enkelt att man kan dela upp spel i två kategorier: ”haja grejen” (de som påminner om något man redan känner till) och ”inte haja grejen” (de som är banbrytande). Det är spelen i den senare kategorin – visionära och originella saker som antagligen aldrig fått några pengar på förhand av vare sig av förlagen eller publiken – som gör att spelkulturen blomstrar just nu. Bara det senaste året har just ”Gone home”, ”Device 6” och ”Bientôt l’été” fått oss att ompröva vad ett spel kan vara. De är skapade med en artistisk vision och integritet som vägrat ta hänsyn till vare sig publik och förlag.

Påminner om speljättarna

Det finns naturligtvis undantag. Ice-Pick Lodge och Cardboard Computer, för att ta två exempel, har lyckats en liten publik som stöttar dem finansiellt via crowdfunding.

Men för det mesta är Kickstarter påfallande likt en utgivare som Electronic Arts eller Activision. Man satsar pengar på saker som fungerat tidigare, man går dit de andra går och det är män med allt högre hårfästen som vinner all uppmärksamhet. Det har visat sig att publikens önskemål är ungefär lika kreativa och spännande som de som kommer från styrelserummen hos de största aktörerna. Man kommer osökt att tänka på Henry Ford. Det var han som försåg den amerikanska medelklassen med bilen, en teknologi de inte visste att de behövde. ”Om jag hade frågat dem vad de ville ha hade de svarat ’snabbare hästar’”.

Finansieringen ett spel i sig

På ett sätt är publikens pengar nästan mer riskabla än de som kommer från sådana som Ubisoft och Take-Two; när fansen står för notan blir spelet snart mer featurelista än kulturellt uttryck. ”Får vi en miljon kronor till? Bra, då får du ett rymdskepp extra”. Chris Roberts snackar öppet om att ”spelifiera” utvecklingen av ”Star citizen” – att göra själva finansieringen till en sorts spelande. Som om det vore en bra sak.

En av Sveriges ledande marknadsföringsstrateger, Fredrik Hallberg, brukar tala om den naturlag som stipulerar att ett fåtal fenomen blir mycket stora, men de allra flesta förblir små. Han påpekar att det är sant oavsett om man talar om insekter eller fåglar, datavirus eller Facebook-sidor. Vad gäller människan är det vårt behov av trygghet, att vi sällan vet vad vi vill ha och vår flockmentalitet som styr våra beteenden. Vi fattar känslomässiga beslut, snarare än rationella.

Trampas ner av giganterna

Tittar man på statistiken över hur pengarna fördelas på Kickstarter kan man notera att Hallbergs naturlag råder även där. I oktober i fjol hade 50 000 projekt (i alla kategorier) lanserats och nått sina mål på Kickstarter. Fem miljoner personer hade skänkt pengar. Av de 50 000 projekten hade bara två procent lyckats komma upp i över 700 000 kronor. 0,1 procent hade mottagit mer än 7 miljoner kronor. Hela 75 procent av projekten hade fått mindre än 70 000 kronor. Så om det finns vågade spelidéer i Kickstarters snåriga undervegetation får de slåss om de korvören som blir över när sådana som Peter Molyneux, Tim Schafer och Keiji Inafune trampat ner dem.

Lavin av spelprojekt

Kickstarter har naturligtvis gott om konkurrenter, varav Indiegogo är en av de största. Men samma trend råder även där. De mest populära spelen bygger på mer eller mindre gamla idéer – bara ”Reset”, ett finskt förstapersonspussel, känns nyskapande.

Tim Schafers äventyrscomeback markerade starten för en lavin av spelprojekt på Kickstarter för två år sedan, men det var först i år som del ett av hans ”Broken age” materialiserade sig på datorskärmarna hos dem som skänkt pengar. Parat med andra nyligen lanserade Kickstarter-projekt – ”Shadowrun returns” och ”The banner saga” är två av dem – har det setts som ett tecken på att crowdfunding verkligen fungerar. Men faktum är att bara 35 procent av de finansierade projekten mött sin ursprungliga deadline. Det saknas inte direkt rapporter om förseningar på obestämd tid, eller om utvecklare som gått under jorden. I ett fall – spelet ”Haunts: The manse macabre” – blev upphovsmannen av med sina programmerare mitt under utvecklingen. Då var pengarna han mottagit av sin publik redan slut.

”Publiken börjar inse riskerna”

I en intervju med BBC påpekade speljournalisten John Walker att man ska vara medveten om riskerna med crowdfunding-sajter som Kickstarter.

– De flesta skänker pengarna på den nivån där de blir lovade att få den färdiga produkten. De ser givetvis inte sitt bidrag som något filantropiskt, utan som ett köp. Det publiken börjar inse, när de nu själva satsar pengar enligt en traditionell affärsmodell, är riskerna en utgivare tar.

Och även om vi som bevakar den interaktiva kulturen gärna skryter om att spel är störst av alla kategorier på Kickstarter (av de 6,6 miljarder kronor som skänkts har 1,4 miljarder hamnat hos spelprojekt) bör man komma ihåg att även brädspel räknas in i kategorin.

Det går inte att förneka att crowdfunding banat väg för en rad otroliga idéer och produkter.

Det går däremot att förneka att spelkulturen tagit några stora steg in i framtiden med pengar från publiken.

Kickstarter är än så länge bara en rätt opålitlig tidsmaskin.

Peter Ottsjö