Häller ut kaffet – och sparar sumpen
Uppdaterad 2015-02-11 | Publicerad 2013-09-29
Uttalat porriga beat ’em up-spelet Girl fight är så pinsamt att man rodnar
PERV ’EM UP För 50 år sedan var det höghastighetståg.
För 30 år sedan var det Walkmans.
Idag är det fightingspel.
Det tog åtskilliga konsolgenerationer, men på sistone har amerikanska beat ’em ups till slut lyckats emulera det som gjorde de japanska förlagorna så fantastiska till att börja med. Titlar som
, ”Mortal kombat 9” och ”Skullgirls” har sköljts in på turneringsscenen i kölvattnet efter
– och plötsligt blivit en kraft att räkna med. USA-baserade studior har i snabb takt jobbat på att överbrygga kvalitetsklyftan från det tidiga 90-talets krig mellan ”Street fighter” och ”Mortal kombat”.
Till slut fick de sitt eget
”Dead or alive” också.
”Sexiga kämpar”
Jag önskar att jag kunde säga att ”Girl fight” ens försökt hålla sig classy. Men den förhoppningen dör i samma ögonblick som man läser formuleringar som ”deadly vixens” och ”get ready to lick the competition” i pressmeddelandet. Och om inte då så när man ser de pinsamt porriga promo-bilderna för spelet, eller läser om storyn, där åtta ”sexiga kämpar” försöker besegra ”THE FOUNDATION, a shadowy, scientific organization looking to weaponize the psionic fighting abilities of the cast of gorgeous, all-female fighters.”
Men det kanske allra mest tragiska är att jag aldrig hade reagerat om inte allt det här var så uttalat, om inte redan spelets logotyp skulle passa lika bra ovanför entrén till en strippklubb.
Känner sig smutsig
Sanningen är att alla ingredienser i denna sexistiska sörja är mer eller mindre standard i de flesta fightingspel. Den besynnerliga bröstfysiken, de ”sexiga” konceptbilderna man kan låsa upp, de trådsmala, ständigt stönande, trekvartsnakna kvinnliga karaktärerna. Allt det här är saker som med tiden blivit några av genrens mest självklara byggstenar. Skillnaden är att ”Girl fight” klär dem i ett ärligare språk. Och att själva fightandet löper lika smidigt som om någon hällt socker i spelmotorn.
Allt det här får redan själva transaktionen att kännas smutsig; som om det finns en tyst överenskommelse om att det inte är ett spel man köper, utan 90 kronor av omsorgsfullt renderade urringningar. Om ”Girl fight” såldes i butik hade jag velat bära hem det i en brun papperspåse.
Trimmar bort ”fettet”
Utvecklarna Kung Fu Factory föreställde sig förmodligen att de bara trimmade bort allt onödigt fett (i mer än en bemärkelse). I praktiken känns det mer som om de hällt ut kaffet och sparat sumpen. Inget av det där som brukar distrahera en från sexistiskt tingeltangel, upplåsbara bikini-outfits och erbarmliga backstories finns med här. Exempelvis att många fightingspel inkluderar den fiffiga funktionen att det går att ha roligt med dem.
Men om 50 år har kanske Kung Fu Factory lyckats titta bort från sina omsorgsfullt renderade urringningar tillräckligt länge för att ta hand om den biten också.