Suveränt, Coldplay

Coldplays arenarock lyfter Globen

Globen är en stor ihålig ballong.

Det passar Coldplay perfekt.

Gruppen pumpar in så mycket svullen rockluft att arenan lyfter.

Tankarna går till Kalle Ankas djungeläventyr på julafton.

Chris Martin och det där galna fjäderfäet med röd tuppkam är lika som bär. Åtminstone vad gäller energin.

Medan resten av bandet härmar trafikkoner är Martin precis överallt.

Viker sig över pianot

Han hoppar längdhopp mellan trumstället och scenkanten, går apgång framme vid kravallstaketet, viker sig dubbel över pianostolen och gör spastiska saker med diverse gitarrer.

Han håller i pekpinnen när Coldplay ger publiken en grundkurs i arenarockens abc.

Ramas scenen in av en gigantisk bildskärm? Ja.

Verkar ljusshowen drivas av ett mindre kärnkraftverk? Absolut.

Regnar det ner stora gula ballonger över åskådarna? Redan i tredje låten.

Publiken är hela tiden gruppens femte och kanske viktigaste medlem. Utan dem hade aldrig konserten blivit ett oemotståndligt massmöte.

Springer i publiken

I det andra extranumret kan inte Chris Martin hålla sig längre. När publiken överröstar PA-systemet i "In my place" hoppar han ner från scenen och springer rakt igenom arenan, tätt följd av ett par stressade vakter med ficklampor.

Bonos andlige lillebror sjunger resten av låten mitt bland alla uppsträckta händer.

Efteråt finns det bara en sak att tillägga:

"Fix you".

Och i kväll är Coldplays finalnummer ingen låt.

Det är en jordbävning.

Här är hela Coldplay

Markus Larsson