Lundell på högtryck

LINKÖPING. Jag skulle vilja skriva att Ulf Lundell har gått tillbaka till sina rötter. Men det går inte. Han är ju en rot. Den som resten av svenska old school-rockträdet hämtar sin näring ifrån. ”Ludde” har dock sällan varit mer livsbejakande och kär och galen och utåtriktad än sommaren 2005.

Energi som smälter

Han använder alla at­tribut och medel som gjort honom till en symbol för förlegad och bredbent mansrock – Janne Barks vrålande gitarrsolon, Roy Bittan-klaviatur, bluesorglar, texter om fladdrande kjolar, hungriga hjärtan och dina allra vackraste klänningar, springsteenska allsångsövningar och så många fetmabildande saxofonsolon som möjligt.

Entusiasmen är distanslös. Energin smälter asfalt.

Du får allt som du antingen älskar eller hatar med Lundell för, ungefär, 295 kronor plus serviceavgift. Om du sedan sväljer eller spottar ut är upp till dig.

Fantastiskt!

Showens ryggrad består av jublande högtrycksrock. Ulf Lundell vräker fram sina största prozacserenader i ett hisnande tempo: ”The promised land”, förlåt, ”Förlorad värld” ska det vara, ”Om sommaren”, ”Hej älskling”, ”Gå ut och var glad”, ”Lycklig lycklig”...

Fantastiskt.

Ulf Lundell

Markus Larsson