Klockrent – utan känsla
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-07-15
New Order tillägnade Ian Curtis Arvikakonserten
En föredömlig låtparad.
Men New Order hade gärna fått ladda klassikerna med mer engagemang.
Ekonomin darrade betänkligt för arrangörsföreningen Galaxen efter förra års Arvikafestival, där det trots en headliner som Kraftwerk bara dök upp 11000 besökare, jämfört med den nivå på 15000 som festivalen byggt upp åren dessförinnan.
Det märks på årets program. Dels på att det satsats ovanligt mycket på säkra svenska kort som The Ark, Lars Winnerbäck och Timbuktu och dels på att det är glest med verkligt spännande utländska namn i programmet.
Mindre stjärnglans
Det roliga som faktiskt har bokats brändes dessutom till stor del av redan i går, med DAF för stammissyntharna och Khonnor och Rilo Kiley för indierockfansen.
Och hur det än är har årets toppnamn New Order knappast samma sorts stjärnglans kring sig som till exempel Björk för två år sedan.
Dessutom verkar de inte ta sin uppgift på lika stort allvar.
De rullar iväg ett ganska klockrent set - ”Crystal”, ”Regret” och gamla Joy Division-numret ”Transmission” kommer häpnadsväckande tidig - men för att vara ett band som gjort sig kända för sin elegans låter de ofta märkligt sliriga.
Bernard Sumner och hans tre vänner samlar sig emellertid vartefter de kommer i gång. Låtarna från nya albumet ger ytterligare bevis på att det är underskattat och i höjd med finalen ”Blue monday” är det svårt att inte rysa lite.
Och så är det fint att de tillägnar konserten Ian Curtis, som skulle ha firat sin fyrtionionde födelsedag i dag - om han hade orkat leva vidare.
New Order
Håkan Steen