Kungar utan lyskraft

Backstreet Boys är fortfarande kungar.

Tro inget annat.

Enda problemet är att de regerar i en genre som inte längre finns.

Åren går.

De försvinner lika snabbt som Brian Littrells hårfäste. Vilket naturligtvis ställer till med problem för Backstreet Boys.

Ägde ledartröjan

Som pojkband var de genreledande stjärnor. De ägde den gula ledartröjan i minst fyra år. Som vuxet popband är de...fem vanliga jeanskillar med bra röster och kvicka fötter.

Inget fel med det.

Men om jag vill uppleva en vardaglig konsert där artisterna står med båda fötterna på jorden och är genuina köper jag hellre biljetter till Lars Winnerbäck & Hovet.

Backstreet Boys har tyvärr tappat sin strålglans, sin karisma, sitt "det" - den där svårförklarade magnetismen som skiljer stjärnor från löneslavar.

Förlusten hade kanske kunnat sminkas över genom en spektakulär show. Tonvis med bomber och granater och hisnande specialeffekter borde i alla fall vara a och o om man vill göra en oförglömlig comeback.

Försenad punkt

Men konserten känns förvånansvärt sober. Hitsen och dess kraftfulla refränger får i stället stå för underhållningen. Det räcker långt. Flera av numren framförs dessutom med en sällsynt power och klass.

Premiären tyder dock inte på att Backstreet Boys kommit in i en andra andning.

Framtiden ser definitivt inte lika lönsam ut som historien.

Konserten känns snarare som ett värdigt farväl. En försenad punkt på en svunnen era.

Backstreet Boys

Läs mer:

Markus Larsson