Nu håller falsetten, Rob Halford

Joacim Forsén

Så många får Judas Priest i Linköping

Det hade känts kymigt att säga hej då i somras.

Judas Priest andra farväl är ett betydligt värdigare avsked.

Allt tack vare Halford.

helskärm

Många stora hårdrockssångare har irrat bort stämbanden under de kylslagna nattspelningarna i Blekinge. Det är nåt med havsvindarna som slår in mot Sweden Rock-området när mörkret lägger sig över festivalen.

Nu blev inte spelningen i somras det Sverigeavslut som Judas Priest flaggade för. Som tur är. För i kväll är det en betydligt starkare Rob Halford som säger hej då. Luftsimmandet med armarna och det vaggande scenspråket känns igen men rösten har en helt annan pondus.

Sylvasst kvidande

Halford låter kraftfull och explosiv. Falsettskriken i ”Victim of changes” är så metalliskt sylvassa att membranen ligger och kvider i högtalarna. Rob väjer visserligen de värsta prövningarna, som ”Painkiller”-refrängen, men lika ofta är det imponerande att höra 60-åringen guida oss igenom närmare 40 år av ofta extremt krävande röst­akrobatik. Det låter alltså betydligt bättre om den sista världsturnén den här gången.

Prydligt

Ändå är det svårt att släppa känslan av att det aldrig riktigt tänder till på scenen. Hur mycket värdigare avskedet än låter blir spelningen mer en prydlig redovisning av karriären än ener­gisk heavy metal-konfetti.

Fotnot: Judas Priest spelar på Hovet i Stockholm i kväll.