Ett riktigt lågtryck på scen
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-05-27
Lambretta svänger inte
GÖTEBORG. Det är grått i Göteborg. Växlande molnighet kryddat med enstaka regnskurar. Det kanske låter deprimerande, men det är klang och jubel-fest jämfört med lågtrycket på Lisebergs scen. Lambrettas musik är, så här i nådens år 2004, lika välkomnande för öronen som ett snöblandat oväder i juni.
En trög sörja
Visst går det fortfarande att ana en svag charm i de gamla singlarna "Blow my fuses", "Creep" och "Bimbo". Där hittar, eller rättare sagt hittade, bandet en vägvinnande korsning av Blondie och ZTV-rock.
Men det nya materialet från kommande skivan "The fight" är en trögflytande sörja av melodibefriade grungepop-pastejer som verkar ha legat och jäst i en bortglömd låda sedan 1993. Inte blir det bättre av att själva framförandet är alldeles stelfruset.
Ingen fest, precis
Sångerskan Linda Sundblad får ensamt stå för utstrålningen och energin inför en väldigt liten publik.
Lambretta spelar Nationalteaterns "Livet är en fest" mot slutet.
Säg så här: Covern svänger, precis som resten av konserten, lika mycket som en parkerad bil.
Lambretta
Markus Larsson