En generös kompott

Markus Larsson

Christer Sjögren mullrar så att glasen rasar ner från borden

helskärm

Ett himla galej.

Och betyget är givet:

Tre tummar upp av fem möjliga.

Showen är minst sagt brokig.

Och kasten är tvärare än i amerikansk fribrottning.

Det är inte lätt att göra en väldisponerad sammanfattning av Sveriges störste viking och hans musikaliska härjningar. 40 år ska pressas ihop till ungefär två timmar.

Till sin hjälp har Sjögren bland annat ett litet bildspel med tillhörande speakerröst som berättar om födseln, barndomen, den första Beatles-skivan han köpte i Hagfors, tidiga band som Jupiters och Pelles orkester och lite talande statistik – 94,7 procent av Christers låtar handlar om kärlek och bara en innehåller ordet ”mongoler”.

Greppet är inte bara en sanslös kavalkad av osannolika frisyrer, skjortkragar som är större än flygplansvingar och olika ölkrus.

Det skänker också showen en avväpnande självdistans och familjär humor.

Trivselvolym

I övrigt rasar det på med musik och anekdoter och minnen. Trivselfaktorn är aldrig mindre än elva och ett halvt på en tiogradig skala.

Tillsammans med ett sjumannaband, kör och dansare sjunger Sjögren några av Vikingarnas största folkparksklassiker, inklusive tragiska ”Den stora dagen” – ett litet Bergman-drama i dansbandstappning.

Han gör en massa Elvis, Beatles ”Help”, en ”I love Europe” där ”sågen” sitter som den ska och rundar av med sin absoluta favoritlåt ”My way”.

Alla nummer är inte lika lyckade. Vissa hade kunnat klippas bort för att höja showens tempo.

Dessutom känns föreställningens sidekick Jessica Andersson lite underutnyttjad. Hon blir ofta bara nån sorts pausunderhållning, framför allt i det malplacerade discopartiet.

Ett naturfenomen

Men överlag är jubileet en värdig och varm och generös kompott.

Och så var det den där rösten igen.

Christer Sjögrens stämband klarar inte bara av att, vid 58 års ålder, bära upp en vit sjömanskostym i balladen ”Up where we belong”.

I showens höjdpunkt, ”Ol’ man river”, förvandlas basrösten återigen till ett mullrande naturfenomen.

Bestick och vinglas ramlar ner från borden.

En overklig upplevelse.