Skräddarsytt för tonåringar

Per Magnusson

Veronica Maggio är precis som Ikeas kaffe och bullar

Veronica Maggios konsert på Popaganda är en skräddarsydd tonårsfest full av snedluggsrefränger.

Jag föredrar den kajal-gråtna efterfesten.

Veronica Maggio är popmusikens motsvarighet till IKEA:s magiska deal kaffe med kanelbulle för fem kronor. Erkänn - den sprejade bulldoften i svängdörrarna har dig vid hallå varje gång. På samma sätt är det med Maggios refränger.

Hon är en fena på att – med fiffiga tricks – skriva texter som ­alla kan relatera till. För vem har inte varit i taxin, i trappen, i hissen, i hallen?

Platsen för Veronica Maggios sista spelning i sommar kunde heller inte vara bättre. Kvällens öppningssång utspelar sig på klubben Trädgården ett stenkast härifrån och Satan i gatan under en vanlig Skanstulls-kväll.

Skriver om två saker

Konserten domineras av den minsta gemensamma nämnare-pop som präglar senaste albumet ”Handen i fickan fast jag bryr mig”.

Under ”Jag kommer” – när en tom bassäng fylls av dans med glittriga snoddar – når tonårsfesten sitt klimax.

Veronica Maggio säger att hon bara skriver låtar om två saker – fest och sitt ­krossade hjärta. När hon går på djupet med den senare känslan händer något. Som i darra-på-läppen balladen ”Snälla bli min”.

Bra remixer

Men allra snyggast är Massive Attack-myset i den nysläppta remixen av ­Låtsas som det regnar.

Maggio borde oftare åka till New York, stirra genom regniga fönsterrutor och ­anlita triphop-producenter. Ett framgångskoncept ­lika självklart som någonsin ­kaffe med kanelsnäcka.