Blir ett vackert klimax

Rufus Wainwright berör

helskärm

Rufus Wainwright lämnar scenen i sin polkagrisrandiga kostym. Han kommer in igen, klädd i en tjock vit badrock, slår sig ned vid sin flygel och börjar spela Leonard Cohens ”Hallelujah”.

Ni kanske var med när han gjorde den i Roskilde i fjol. Just i den stunden kändes den låten som något av det mest drabbande jag hört.

Den skakar om precis lika djupt i kväll. Ingen, inte ens Cohen själv, har gjort den bättre.

Heta band

Solen sjunker, Accelerator närmar sig slutet. Drygt 5?000 personer har letat sig ut till universitetet under två dagar och även om en del gnisslat organisatoriskt går det verkligen inte att klaga på det av riktigt heta nya band späckade programmet.

Och den kanadensiske låtskrivaren blir ett vackert klimax.

Avväpnande

Ibland är Wainwright lite för förtjust i sig själv och sin röst, och orkesterpopen kan nästan kännas lite för skickligt konstruerad.

Men han är också en showman, en excentriker, en charmör. Så efter ”Hallelujah” slänger han badrocken och blottar högklackat, nätstrumpor och hatt. Sedan kastar han sig, utan förvarning, ut i Judy Garlands klassiska shownummer ”Get happy”, med bandet som hjälpligt koreograferad danstrupp.

Det är väldigt kul, och totalt avväpnande. Man måste gilla killen.

Rufus Wainwright

Håkan Steen