Perfekt för pensionärer

Är det här verkligen Blood, Sweat & Tears eller är det ett tributband?

Ingen av de nio glada männen på scen har varit med särskilt länge, men över 60 medlemmar har ju avverkats sen starten 1967 så det är lite svårt att säga.

Duktiga musiker

Kanske har de alltid varit ett tributband? Duktiga, men utbytbara, musiker som enas kring idén om att blanda rock, pop och soul med jazz.

Thomas Connors har en bra röst och alla i bandet får i tur och ordning visa upp sina skills på ”Hi-de-ho”, ”Go down gamblin”, ”Spinning wheel” som går över i ”Lucretia MacEvil” och Billie Holidays ”God bless the child”.

Småputtrig men lyxig bakgrundsmusik till den dåsigt nöjda publikens lördagshäng. Ett inhopp från Jojje Wadenius hade nog piggat upp, men en kall öl, utsikt över vattnet och trivsam jazzrock med mycket blås känns ändå som ett perfekt sommarnöje för pensionärer.

Blood, Sweat & Tears

Jenny Seth