Eld, snö och elgitarr när Game of thrones blir konsert

Westeros flyttar in i Globen – det är godis för ögon och öron

Stefan Hedmark

Game of thrones live concert experience featuring Ramin Djawadi

Plats: Globen, Stockholm.

Längd: Cirka 130 min.

Det må dröja innan vintern kommer. Det lär också ta ett tag innan vi får se sista säsongen av ”Game of thrones”.

Men musiken finns alltid tillgänglig. När kompositören Ramin Djawadi är på Sverigebesök flyttar han in hela Westeros i Globen.

Godis för ögon och öron – men det tappar fart under musiken till senaste säsongen.

Filmmusik är turnéverksamhet nuförtiden. Förra året fick Stockholm besök av Hollywoodtysken Hans Zimmer och 2016 hänförde italienske maestron Ennio Morricone Globens publik.

Ramin Djawadi, 43, tillhör inte de främsta namnen inom filmmusik, men tv-serien som han främst är knuten till är desto mer beryktad – ”Game of thrones”. I sju säsonger har det slaktats, älskats och intrigerats, allt till Djawadis klagande stråkar och dundrande trummor. Temat är som en radiohit i sig och löper naturligtvis som en röd tråd genom kvällens konsert i Globen.

Turnerar man med sin filmmusik gäller det att bygga hänförande underhållning runtomkring – den moderna publiken nöjer sig inte med bara en orkester och en dirigent.

På scenen står järntronen och framför den är den 80 personer starka orkestern placerad. En inspelad Lena Headey (Cersei) hälsar oss välkomna och utlovar ett bistert öde om vi inte uppför oss.

Svettas under eldsflammor

I fallet ”Game of thrones” kastas vi med hjälp av ljussättning och pyroteknik mellan de olika miljöerna i serien. När Daenerys drakar går till anfall på den stora duken svettas orkestern under eldsflammor. När vi färdas till muren i norr singlar snöflingor ner från strålkastare i taket.

Ibland blir det som att se en stumfilm där musiken helt dominerar i takt till vad som händer på duken. Ibland får dialogen sticka emellan och orkestern pausar för att förstärka effekten. Vi kastas mellan minnesvärda ögonblick ur seriens hela historia – när Ramin Djawadi sinistert säger att det är dags att ”låsa dörrarna” inför ”the red wedding” får det oss att nervöst snegla mot utgångarna i konsertsalen.

Den tyskiranske kompositören har en mild, korrekt framtoning. Ibland spelar ett leende på hans läppar och man kan ana att den svartklädde, tunne gestalten med taktpinnen har betydligt roligare än vad han visar.

Liksom många andra filmmusikkompositörer finns trots allt en enorm leklust hos Djawadi. En av konsertens höjdpunkter är när han själv greppar en elgitarr och lever ut någon slags pojkrumsdröm. Spårar arrangemanget ur? Nej då. Med tanke på att han anlitade Tom Morello för musiken till ”Pacific rim” 2013 är det en ytterst diskret gitarr.

En annan höjdpunkt är när han spelar orgel under det närmast förhäxande stycket ”Light of the seven” som avslutas med att han försvinner bakom ett enormt rökmoln. Poff – magi är ju trots allt inte under ”Game of thrones” värdighet.

Galet inslag med nytt instrument

Överhuvudtaget flyttas musikerna och kören (som för övrigt består av lokala förmågor, Engelbrekts Unga Röster) runt i lokalen på effektfulla sätt. De tre slagverkarna turas om att stå i rampljuset med exempelvis solisten Stephanie Alexander. Här finns även ett galet inslag med ett didgeridoo-liknande instrument kallat ”wildling horn”, specialtillverkat för turnén.

Vad publiken i Europa bjuds på som amerikanerna missade när turnén drog igång är att Djawadi har utökat sin setlist med musik från den senaste säsongen. Men det är här som konserten tappar fart. Starka melodier är inte Djawadis styrka om man jämför med Hans Zimmer förra året, som kunde variera sin konsert med ett ändlöst knippe filmhits.

Finner sin balans

Men det zimmerska trummandet och de närmast mellanöstern-inspirerade tonerna som ofta är de här sammanlagt sju soundtrackens stöttepelare finner ändå sin balans under konsertens gång.

Det här är som en välbehövlig vätskepaus under vår långa ökenvandring till sista säsongen.