Godnatt, Mark & Emmylou

Emmylou Harris minns sin barndom i Alabama.

Medan hon försöker plugga in gitarren - ett märkligt tekniskt problem, med tanke på hennes rutin - pratar hon bland annat om avsaknanden av rinnande vatten.

Emmylous utläggning om rör är faktiskt det mest minnesvärda som händer under den drygt två timmar långa konserten.

Personkemin mellan henne och Mark Knopfler är nära släkt med siffran noll. Enda undantaget är deras vackra version av Dire Straits-balladen "Why worry".

Rena vaggvisor

Då funkar det betydligt bättre när duon lägger duetterna åt sidan och koncentrerar sig på olika solonummer.

Jag tänker framför allt på när Mark Knopfler sjunger "Romeo and Juliet" eller när Emmylou Harris plockar fram sin ständiga paradlåt "Boulder to Birmingham".

I övrigt framstår allt - prärieballaderna, bluesen, tumboogien - bara som olika varianter på klassikern "Vyssan lull". Emmylou hade hellre fått fortsätta att prata om rör i Alabama.

Jag vill veta mera

Vilka var rörmokarna egentligen?

Var de anslutna till facket?

Var rörmokaryrket segregerat på den tiden?

Fanns det i så fall en motsvarighet till Rosa Parks - någon som trotsade raslagarna och satte sig längst fram i bussen?

Vilken färg hade de på overallerna?

Berätta mer - jag antecknar.

Mark Knopfler & Emmylou Harris

Markus Larsson