Jerry är alltid Jerry - oavsett stråkarna

Svenska stjärnor i Berwaldhallen

Svenska stjärnor är en bra idé.

Kända sångare möter symfoniorkester och gör nya sånger eller gamla nummer på nytt vis.

Men Jerry Williams ändrar man inte på så lätt.

helskärm

I första "Svenska stjärnor" visade Björn Skifs och Lena Philipsson nya sidor.

Jerry Williams och LaGaylia Frazier har färre överraskningar.

Inte kan det vara så att Jerry går in och gör sina vanliga paradnummer, John Lennons "Working class hero" och Ted Ströms "Vintersaga"?

Jo.

Och att Jerry Williams sjunger "Blue suede shoes" är lika omtumlande som att Jarl Afredius läser nyheterna.

Visst finns det nyansskillnader när han kompas av symfoniorkester, men oftast är det Jerry Williams som Jerry Williams alltid är. Bra. Men.

Bra tillsammans

Kvällens bästa stund står LaGaylia Frazier för när han sjunger Stings "Fields of gold" i Eva Cassidys version. Nu med stråkkvartett och Magnus Bengtssons akustiska gitarr. Mycket, mycket starkt.

Jerry och LaGaylia är också bra tillsammans. I duetter som Hank Williams "Your cheatin" heart" har de en gemensam sångglädje som är nästan oanständig.

De här konserterna bandas för Sveriges Radio P4. Det blir säkert bra program, men lyssnarna missar en del visuella höjdpunkter.

I sin första dräkt ser Jerry Williams ut som en igelkott doppad i en rosa bakelse. Hans minspel visar att det är mer plågsamt att sjunga versen i "Buona sera" än att föda barn.

Blir full i skratt

Men Jerry Williams unika sätt att prata stockholmska hörs säkert bra i radio också. Sitter han hemma och hittar på ord? Ibland blir han själv full i skratt av den vildväxta slangen.

Jerry är Jerry. Även i Berwaldhallen och med klassiskt skolade musiker. 750 kubik Jerry Williams rullar över en hel symfoniorkester.

Svenska stjärnor

Jens Peterson