Pudlarna har fått hår på bröstet

Joacim Forsén

NORJE. Jag vet egentligen inte hur det har gått till. Men sedan återföreningen 2004 dyker samma känsla alltid upp varje gång Europe står på scen.

Pudlarna har åldrats med värdighet.

Och det borde ju vara precis så orimligt som den förra meningen stavas.

Men likt senaste Sweden Rock-giget har klassiker som ”Scream of anger”, ”Seven doors hotel” och ”Cherokee” gått fram fjuniga moppemustascher till burriga bringor. Det samtidigt som Europe med sitt senare material har låtit de tunga 70-talsinfluenserna blomma ut med moderna muskler i stället för att vältra sig i hårfönsnostalgi. Som i comeback-avstampet ”Start from the dark” och nya ”One last look at Eden”.

Där ligger förklaringen till att Europe kan dominera en kall avslutningskväll på Sveriges största hårdrocksmässa, drygt 20 år efter miljonsuccéerna.

Och i att det fortfarande går att spåra tonårens charmiga magi mellan

Joey Tempest och den alltid löjligt briljante John Norum.