Coldplay har blivit röriga

Markus Larsson

Som bäst när de tar i så att de sprängs

helskärm

Showen borde vara försedd med följande skylt:

”Ursäkta röran – men Coldplay håller på att renovera sin musik”.

Och innan bandet är klara blir inte konserterna så strålande som de borde vara.

Coldplay

Plats: Globen, Stockholm. P ublik: Drygt 14 000 (fullsatt). Längd: 90 minuter. Bäst: "Viva la vida", "The hardest part" och "Lovers in Japan". Sämst: Trummisens solonummer. Och "Jordgubbsgungan”, förstås. Fråga: Borde inte Coldplay spela in en cover på Robyns och Kleerups "With every heartbeat"?

Ska kanske förklara det där lite närmare.

På senaste skivan‚ ”Viva la vida or Death and all his friends”, överger Coldplay sin välkända och populära framgångsformel.

Låtarna håller i stället upp dörren för, i Coldplays fall, helt nya influenser – electronica, ambient, shoegazerpop och proggressiva påhitt som verkar vara importerade från Radioheads mer experimentella skivor.

Den inställningen har även smittat av sig på konserterna.

Inte riktigt färdiga

Det känns som om gruppen håller på att bygga om sin show, att de testar nya idéer och grepp i realtid och att arbetet inte riktigt är färdigt ännu.

Några av gruppens bästa låtar – ”Trouble” och ”Don’t panic” – får därför inte plats i setlistan.

Och de största hitsen blandas upp av instrumentala ljudväggar, irländska pilsnervisor, tunga technotrummor, små akustiska partier ute i publiken och, ja, till och med trummisen får tyvärr sjunga en låt.

Och ska verkligen ”Fix you” avlossas i början av konserten? Är inte det ett gjutet extranummer? Bara undrar.

Många stilbrott

Showen innehåller så många olika moment och stilbrott att slutresultatet blir rörigt och ängsligt. Coldplays förra konsert på Globen hade både en mer genomtänkt dramaturgi och en tätare laddning.

Och gruppen är alltid som bäst när de tar i så att de sprängs, när musiken tornar upp sig som katedraler och när publiken får överrösta Chris Martin i refrängerna.

”In my place” är ett sånt exempel. ”Lovers in Japan” ett annat. Och ”Yellow” ett tredje.

Men inget överträffar jätten ”Viva la vida” – en magnifik högmässa om saltstoder, romerska körer och ”Jerusalem bells”.

I kväll är den lika episk som Sixtinska kapellet.