Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ellen, Lena

Slappt och fegt, Stones

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-08-23

Sanslös show – tjatiga låtar

BOSTON

Scenshowen är den kanske mest sensationella någonsin.

Men det räcker inte.

Inte när den musikaliska given bara består av samma slappa greatest hits-parad en gång till.

Det är faktiskt helt ofattbart.

För första gången på 25 år har Rolling Stones spelat in ett riktigt bra album.

Jo, det är sant - raka, ruffiga, traditionellt anlagda ”A bigger bang” är en uppvisning i klass med ”Tattoo you”.

Följaktligen borde det för en gångs skull finnas möjlighet att blanda leken och ge nyheterna en annan roll än den som pliktskyldig utfyllnad mellan paradnumren.

Men inte fan.

Vi får blott fyra nya sånger, en förtjusande cover och någon enstaka oväntad raritet.

I övrigt kan man se den här föreställningen som en enda lång, slapp och feg repris av greatest hits-partyt för två somrar sedan.

Det är samma ”Honky tonk women” igen, samma ”Tumbling dice”, samma ”Sympathy for the devil”, samma ”Jumpin’ Jack flash” och samma förbannade ”Brown sugar”.

Ärligt talat...

Perverst dyrt

Det är alla odiskutabla mästerverk och den grånande kvartetten presenterar dem förstås i habila versioner men de börjar kännas något alldeles fruktansvärt uttjatade.

Att biljettpriserna i USA är så perverst höga att publiken nästan bara består av mäklarkompisar som fått plåtar av firman och inte vet mer om Stones än att det möjligen var de som skrev den där ”Start me up” hjälper ju inte.

Dessvärre är det i huvudsak den publiken Stones vänder sig till och vill tillfredsställa.

De befinner sig sannerligen i en position som skulle kunna tillåta en annan, djärvare hållning.

Men man kan alltså trösta sig genom att titta istället för att lyssna.

En mäktig show

Visuellt överträffar ”A bigger bang”-showen allt annat bandet gjort tidigare - och det säger inte lite.

Framför allt scenkonstruktionen är en sensation, med fans placerade på ett slags balkonger i olika etage i högtalartornen.

Tillika är det svårt att inte bli imponerad när en hel sektion av scenen börjar röra sig och sakta glider ut i arenan för det obligatoriska mitt-i-publiken-framförandet.

Lägg därtill en helt innovativ ljusshow och briljanta videotagningar och viss kompensation är etablerad - men inte tillräcklig.

Låt oss hoppas att ”A bigger bang” hunnit bli en mäktig framgång innan turnén når Sverige någon gång nästa sommar.

Annars lär även ni få nöja er med samma gamla visa ännu en gång.

Rolling Stones

Bjurman betygsätter konserten - låt för låt

Keith i sitt esse.

Per Bjurman

ANNONS

Följ ämnen i artikeln