Ny rolig & lekfull Marit

Håkan Steen

till Marit Bergmans turnépremiär

UPPSALA. Om vi inte visste att Marit Bergman var mer ambitiös än de flesta redan innan hon flyttade till New York hade jag kunnat skriva något om att USA verkligen har lärt henne singer-songwriter-hantverket.

Amerika är fullt av fantastiska artister som turnerar på småställen år efter år, och för att ha den minsta chans måste man spela och spela och lura ut hur man vinner sin publik, bli en underhållare.

Den Marit Bergman som på den här turnén valt att sitta ensam vid sitt piano är en etablerad artist i det här landet men tar ändå inga genvägar i kväll.

Där de flesta inhemska kollegor får tunghäfta när de inte sjunger har Marit ett roligt snack mellan nästan varje låt.

80 korta minuter

Hon sippar rödvin och drar anekdoter om ”Bergmans barndom” i Rättvik och Alfapet-kvällar med svärmor.

Framför allt finns det en pondus i sången som känns ny och en lekfullhet på pianot som får 80 minuter omstöpt Marit-pop att kännas oväntat korta.

När hon ger hals som mest i ”Can I keep him” och den lyhört valda Fireside-covern ”Sweatbead” undrar jag rentav om jag någonsin har hört henne bättre.

Marit Bergman

Turnépremiär på Reginateatern, Uppsala.

Bäst: "Can I keep him”.

Sämst: ”Bang bang” blir ingen riktig hit i den här versionen heller.