Det gungar fint, Dylan

Bob Dylan

Konsert på Globen, Stockholm. Bäst: ”Thunder on the mountain” och ”Nettie Moore”. Sämst: ”A hard rain’s a-gonna fall”.

När Rolling Stones, eller egentligen vem som helst ur rockens 60-talsgeneration, spelar live numera är det ingen som jublar mest åt låtarna från nya plattan.

Men när Bob Dylan i kväll blandar karriärsmässiga hörnstenar som ”Don’t think twice, it’s alright” med låtar från senaste albumet ”Modern times” är det nästan genomgående de sistnämnda som slår hårdast.

Det är smått unikt, och ännu en av väldigt många anledningar till varför Bob Dylans artisteri fortfarande är så intressant att följa.

Ingen kraxkakofoni

Precis som på det roliga klubbgiget på Debaser Medis håller dessutom rösten oväntat bra, det är långt ifrån förra Globen-besökets kraxkakofoni.

Visserligen blir svänget självklart inte lika kompakt som i tisdags – den här sortens pre-rock’n’roll är inte gjord för att studsa mellan arenaväggar – men det gungar ändå fint emellanåt.

I ”Summer days” rullar Dylan rentav höft bakom pianot. Han har kul i kväll också.

Några uttjatade klassiker för mycket blir det, och ni vet nog vilka jag menar.

Men i övrigt: Dylans bästa Globen-konsert på sju år.

Fler Dylan-recensioner

Håkan Steen