En atmosfär som ingen annanstans
Uppdaterad 2022-08-27 | Publicerad 2022-08-26
KONSERT Under sin tredje konsert på Ullevi bjuder Håkan Hellström på noll tråkiga stunder och exemplarisk publikkontakt. Förmågan att fånga 70 000 personer på en och samma gång placerar honom i en helt egen kategori som liveartist.
Håkan Hellström
Plats: Ullevi, Göteborg. Publik: 70 109. Längd: Två timmar och 35 minuter. Bäst: ”Valborg”, ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” och ”Kom igen Lena” är de stora höjdpunkterna, med svindlande allsång alla tre gånger. ”Tro och tvivel” och ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen” är andra fina stunder. Sämst: Ljudet har varit snällare på Ullevi. Annars kan den här kategorin nog strykas när Håkan spelar på arenan.
GÖTEBORG. En hel del svenskar verkar ha svårt att begripa hur Håkan Hellström kan dra drygt 140 000 personer till samma arena under en enstaka helg. Det om man dömer från diverse kommentarsfält på internet den senaste veckan.
Svaret är enkelt.
När sångaren står på scen skapar han en atmosfär som inte går att hitta någon annanstans. Det är en plats där 17-åringar hittar kraft att tackla ungdomens känsligaste frågor, lika mycket en plats för deras föräldrar att bli nostalgiska över det som varit.
En plats där de nykära firar kärleken och nydumpade försöker läka det brustna hjärtat.
I centrum står såklart Hellström, redo att fånga publiken i varje sekund. När The Tallest Man On Earth inlett konserten med sin egen ljuvliga tolkning av ”För sent för Edelweiss” dundrar huvudpersonen in. Han springer ut på scenens tunga, gör piruetter, kastar av sig hatten och börjar sjunga ”Alla drömmar är uppfyllda”.
Den näst sista av fyra Ullevi-spelningar börjar lika stort som sina två föregångare, med konfetti och en artist som efter bara första låten tagit i så mycket att man undrar hur han ska orka.
Men det gör han.
Hellström springer runt på scenen och slår frenetiskt i luften medan arenan sjunger varje ord i ”Din tid kommer”. Han tittar ut över det täta folkhavet med ständig upprymdhet i blicken och lämnar stora delar av sången till sin publik när andan försvinner.
Andra gånger är det annorlunda. Under låtar som ”Shelley”, ”Pistol” och ”Du är snart där” sjunger 48-åringen med allt han har inom sig.
Det är sedan länge Håkan Hellströms styrka som liveartist. Även om annat skulle svika (i kväll är det stundvis skräniga ljudet den stora fienden) har han innerligheten att luta sig mot. Den är närvarande oavsett om han ramlar runt på scenen eller står vid sitt stativ med munspel och gitarr i ”Jag har varit i alla städer”.
Inte sällan avslutas låtarna med en euforisk upptrappning av energiska trumrullningar och stora trumpeter. Energin under ”Ramlar”, ”Tro och tvivel” och ”En midsommarnattsdröm” känns som en kollektiv urladdning hos samtliga 70 000.
Balladerna slutar i stället med tårar och gåshud. Som när Hellström bjuder in Miriam Bryant för en omskakande version av ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen”, i sällskap av Göteborgsoperans orkester och tusentals upplysta mobiltelefoner bland publiken.
Under ”Valborg” ber han om ännu fler telefoner i luften. Det är en rörande syn, nästan lika fin som den passionerade allsången.
I sitt första mellansnack pratar Håkan om just gemenskapen som omger arenan. Vi befinner oss ljusår från den segregation som präglar politiken, menar han.
Känslan av gemenskap förstärks ytterligare när Håkan Hellström i de sista minuterna får sällskap av ungdomsrörelsen Fridays for future. Att se Hellström sjunga låten ”Tillsammans i mörker” ihop med Greta Thunberg är på alla sätt en oväntad syn. Det går bara att tolka det hela som en gemensam kamp för klimatet där alla – oavsett ålder, bakgrund och olikheter – måste med.
Det är i vanlig ordning en speciell känsla som sitter i kroppen när man lämnar Håkan Hellströms konsert, en vetskap om att man aldrig går igenom något ensam. Oavsett om det gäller kärlekssorger eller klimatkriser.
