Ingen annan svensk artist kan mäta sig med Håkan Hellström
GÖTEBORG. Det här konceptet börjar bli slitet nu.
Men det spelar ingen roll.
Efter att en sagolik ”Valborg” har klingat ut är det fortfarande svårt att hitta något som når upp till Håkan Hellström i Sverige.
Håkan Hellström
Plats: Ullevi, Göteborg. Publik: 68 234 (utsålt). Längd: 2 timmar och 36 minuter. Bäst: Duetten med Lykke Li i ”Jag vill ha allting” och ”Valborg”. Och ”Valborg” igen. Sämst: Det är svårt att bli särskilt upphetsad över exempelvis ”Mitt Gullbergs kaj paradis” och ”Klubbland” i kväll.
Damorkestern med Per Andersson är förband.
Det innebär att Håkan Hellströms försenade 20-årsjubileum, eller vad man nu ska kalla det för, inleds med en hyllning till Kurt Olsson.
Vissa i publiken känner antagligen inte till Kurt Olsson, Gudrun med triangeln och Lasse Brandeby. Några har kanske även svårt att placera den där Per.
Men tro mig – allt är mer Göteborg än en halv special.
Och samtidigt, på ett lika märkligt sätt, en väldigt passande buskis i Hellströms värld.
Här finns något för alla.
Håkan Hellström har länge varit en egen genre. Och i den genren har konserterna på Ullevi blivit en egen kategori.
Det som brukar utspela sig här, när Hellström och publiken tillsammans letar efter nya sätt att explodera eller gå sönder, händer ingen annanstans.
Men kan han ta det längre nu? Ibland blir det flåsigt och utmattande på fel sätt.
Alla har läst det här manuset förr
För den som ser honom för första gången, om det ens existerar några sådana personer längre, måste delar av spelningen vara ofantliga.
För den som har sett andra konserter med det här bandet och den här artisten finns det säkert andra år, spelningar och minnen som är starkare.
Båda lagen har egentligen rätt.
Det är inte samma förutsättningar längre. På skiva har Hellström egentligen inte överträffat sig själv sedan 2013. Och på scen börjar mycket i kväll att kännas väldigt gjort, låtarna ramas inte in på ett nytt sätt, alla har läst det här manuset förr.
Han må känna sig som att han fortfarande står i ett kallt regn någonstans och väntar på en spårvagn som aldrig kommer, men det måste finnas något annat att säga mellan låtarna i dag.
På samma sätt har exempelvis ”Du kan gå din egen väg” presenterats på exakt samma ställe i setlistan lite för många gånger. ”Mitt Gullbergs kajs paradis” har inte en suck jämfört med alla andra musikaliska svallvågor som reser sig upp från scenen och rullar fram över arenan. Att ”Jag har varit i alla städer” rinner bort beror inte bara på att det regnar satan. Och har inte även ”Du är snart där” spelat ut sin roll nu?
Alla inblandade, inklusive Augustifamiljen med moms, satsar mest på säkra kort. Det kanske måste vara så, framför allt den första kvällen av fyra.
Samtidigt, och här kommer ett tungt och viktigt ”samtidigt” igen, lyckas Hellström och publiken med att ge flera av de äldsta favoriterna ett liv och en själ som de inte ska ha efter så många år.
Nej, jag behöver inte nämna dem en gång till. Ni kan dem.
Konserten är ingen ny klassiker, långtifrån
Det är dock några rariteter som får hjärtat att hoppa över tre eller fyra slag.
Som den vackra och orkestrerade ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen”, en låt som platsar i Hellströms Hall Of Fame, åtminstone i den här majestätiska versionen. Eller när Lykke Li svävar in i ”Jag vill ha allting” och lyfter fram den underskattade låten ur dess hemliga lilla hörn av Hellströms katalog.
Men i slutändan tar ”Valborg” allting i mål. Stjärnstoftet som Hellström sprider tillsammans med Göteborgsoperans orkester blir ett mästerverk, en perfekt och hisnande avslutning. Om det gick att gifta sig med en låt skulle jag välja den, precis just i kväll.
Det spelar ingen roll att man har hört ”Valborg” tusen gånger förut. Efter det här går det att lyssna på den tio tusen gånger till.
Konserten är ingen ny klassiker, långtifrån.
Men det är ändå en tripp, både på bildskärmarna och i musiken, som ingen annan svensk artist kan mäta sig med.
Att påstå något annat är bara fånigt.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik
