Rösten blir allt större & yvigare

Joacim Forsén

till Ane Brun

helskärm

Ane Brun är egentligen färgstark nog i sig.

Med några av Sveriges mest originella musiker bakom sig är hon bländande.

Till och med begravd bakom ett dovt porrljus.

Inledningen är kusligt påträngande. Med en scen inlindad i slingrande hänglampor, publikbländande filmstrålkastare och dunkelt rött ljus blir nya ”These days” och ”One” en vemodig blandning av cirkusskräck och illasinnade djungelrytmer. Som sovrumspopens svar på Fever Rays förföriska mörker. Vackert elegant men dystert om ett välregisserat danskt drama.

Lekfullt tassande

Och det är ett skådespel som pågår bakom Ane Brun. Med några av landets mest begåvade musiker i bandet – pianisten Martin Hederos, skivdebuterande cellisten Linnea Olsson, sångerskan Jennie Abrahamson och trummisarna Ola Hultgren och Per Eklund – lyfter varje sekund av sångerskans låtar. Inte minst av slagverksduons percussionporr, där de snabbt byter fot mellan lekfullt tassande och explosiva utfall.

Efter 85 minuter och med den suggestiva finalinledningen ”The light from one” är alla bitar på plats. Hederos vill hamra sig igenom pianot. Ane Brun och körerna odlar päls på mina armar.

Större och yvigare röst

I allt det här låter sångerskan mer självsäker än någonsin. Rösten är större och yvigare. Att inte ens ”Do you remember”-gästerna First Aid Kit överglänser henne i kväll är bara ett av bevisen på att Ane har hittat sin karriärs guldåder.