Afton av andlösa ögonblick
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-05-15
GÖTEBORG. I "Dust and water" är det publiken som är bandet.
Antony vänder sig från pianot och ber åhörarna att börja humma. Hela Trädgårn rycks med och över detta lågt surrande hummande sjunger den androgyne New York-sångaren hela låten med sin vemodigt vibrerande stämma.
Det är minimalism i sin vackraste form, väldigt effektfullt, och bara ett av många andlösa ögonblick den här aftonen.
Egna låtarna bränner
Antony And The Johnsons är bandet bakom "I am a bird now", årets hittills bästa album om ni frågar mig. Med sina nakna pianoballader och lite stukade, tilltufsat romantiska texter om könsroller, utanförskap och den lika möjliga som omöjliga kärleken tar Antony oss med på en nattlig promenad under svarta stjärnor.
Han tolkar de på varsitt sätt självklara förebilderna Leonard Cohen, Lou Reed och Moondog men det är i de egna låtarna som musiken bränner mest.
En speciell kväll
Med Antony bakom sin flygel och hans fyra musiker som adderar fint plockande akustiska gitarrer och ljuvt svepande stråkar i "River of sorrow" eller den oändligt ensamma "Hope there"s someone".
En speciell kväll, med ett av de mest speciella band som finns just nu.
Ni som äger biljett till Stockholm i kväll eller Malmö på tisdag har massor att se fram emot.
Antony And The Johnsons
Håkan Steen