Blodigt och dramatiskt

Jenny Seth

till Nick Cave & the Bad Seeds

helskärm

Under härligt läskiga ”Red right hand” är Nick Cave upplyst underifrån och i sin svarta bakåtslickad page och mustasch ser han lika djävulsk ut som huvudpersonen i texten.

Suggestiv rock

Australiensaren, som har proppat Annexet fullt med rockfolk i alla åldrar, är expert på kusliga stämningar, blodiga historier och suggestiv långsam rock men är också de tvära kastens man.

Bråkiga gitarrökare som ”Today’s lesson” och ”Henry Lee” med sitt irländska fyllesound samsas med helskumma ”We call upon the author”, mördarballaden ”Stagger Lee” och stillsamma pianolåtar.

Dramatisk röst

Det är på de sistnämnda, som ”Ship song” och fina extranumret ”Into my arms”, hans dramatiska röst gör sig bäst.

Men publikens jubel blir allra störst när den gänglige 50-åringen, som ormar runt scenen i lila utsvängda byxor, river av den tjugo år gamla postpunkpärlan ”Deanna”.