Dinosaurie med sting

Mascis och Barlow är två tonåringar i 40-årsåldern

Jag har visserligen sett Pavement på den här ängen, men det var 1993 och innan de blev indierocklegendarer. Så det känns ofrånkomligen speciellt att just här se Dinosaur Jr, i sin återuppståndna originalsättning med Murph på trummor, Lou Barlow på bas och, förstås, J Mascis på den elektriska gitarren med de självantändande strängarna.

Punkt på rätt sätt

Emmabodas dyraste bokning någonsin, som nattlig final på den enligt uppgift sista hemsnickrade indierockfestivalen i Rasslebygd. Om det stämmer sätter Amherst-trion punkt på precis rätt sätt.

De tycks fortfarande vara en högst dysfunktionell familj, tonåringar som fyllt fyrtio, lite plufsigare men precis lika nördiga. Mascis har tre förstärkarstaplar. Barlow tar ett par kalsonger som någon kastat upp och hänger på sin bas.

Fortfarande relevant

Men deras hardcorelarmiga pop låter ännu högst relevant.

Mycket kommer från årets oväntat vassa comebackalbum ”Beyond” – ”This is all I came to do” är rentav en av de riktiga bomberna – och visst fokus ligger förstås på de tidiga plattorna, även om sånt som ”Out there” och ”Feel the pain” får folk att gå mest bananas.

Och J Mascis är fortfarande den ende rockmusiker som får spela solo i mer än två minuter.

Han får faktiskt spela precis hur länge som helst.

Dinosaur Jr

Håkan Steen