Rockar – på sitt eget vis
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2005-11-02
Sigur Rós
Den som tycker att modern popmusik bara är en utslätad kommersiell smet skulle ha varit med på Cirkus i går.
I den sedan länge utsålda konserthallen stod fyra taniga, måttligt expressiva unga islänningar-förstärkta med en lika ung stråkkvartett-och vräkte ut malande, drömskt svepande och till stora delar instrumental rockmusik framför skumma videoprojektioner.
När sångaren Jon Thor Birgisson inte vevade med en stråke över strängarna på sin elektriska elgitarr sjöng han ord på ett egenpåhittat språk.
Jag gillar verkligen det faktum att ett band som Sigur Rós blivit så här populärt, men har samtidigt svårt att fullt ut greppa vad det är i deras ljudlandskap som får folk att bli så till sig.
Inget står i vägen
Deras stämningar kan tveklöst vara betagande, men jag har hört mer magnetisk monotoni och större drama hos åtskilliga band i den "sinnesutvidgande" sfären.
Kanske handlar det om att Sigur Rós levererar musiken orörd till publiken.
Inga ord eller gester står i vägen för lyssnarens egen tolkning.
Håkan Steen