Så roliga är inte Slayer

Konsert på Hovet i Stockholm.

Bäst: Marshallväggen byggd som ett uppochnedvänt kors.

Sämst: Att Marshallväggen är det tuffaste.

helskärm

I pausen spelas Marilyn Manson, Slipknot och System of a Down. Tre aktörer som vill peta extremrocken längre ut, åt varsitt egensinnigt håll.

Slayer står för motsatsen. Slayer har stolt stelnat i det förväntade. När de har gjort en ny skiva vill de helst av allt höra att den låter som den förra.

Och live?

Musealt, naturligtvis. Som vanligt, naturligtvis. Dyrkat, naturligtvis.

Lite väl... tråkiga

Den snyggaste dekoren i metalminne, i fronten tre prototyper av den amerikanske headbangaren. Stabilt, intensivt, legendariskt. Men i de sedvanliga vrålen efter bitar som "Mandatory suicide" och "Cult" börjar de som är yngre än "Reign in blood" - de som har kommit för att se Children of Bodom - förstrött röra sig mot utgången.

Ja, så man kan ju resonera.

Kanske går vi mot en tid där även hårdrockare vågar medge att Slayer väl ändå är lite... tråkiga?

Unholy Alliance – ett rockpaket

Marcus Grahn