Skaffa en gitarr, Keane!

Men krisen tycks över för Tom Chaplin

Annexet, Stockholm.

Bäst: "Nothing in my way". En av årets bästa poplåtar.

Sämst: Sittplatser hade varit trevligt.

Det är åttonde eller nionde gången - inte ens bandmedlemmarna själva minns det exakta antalet - som det brittiska popbandet Keane spelar i Sverige.

Den här gången uppträder de för ett inte helt utsålt Annexet. Inom två år kommer de att fylla Globen i Stockholm.

Lidelsefullt ylande

U2 och Coldplay är de som Keane oftast liknas vid. Efter konserten på Annexet tycker jag att de jämförelserna är något orättvisa. Keane har ändå Tom Chaplin. Den kerubiske sångaren har det senaste året kämpat med ett kokain- och alkoholmissbruk. Men den här söndagskvällen verkar han må absolut prima. Inte minst tack vare en söt skrikande klunga framför scenen som lidelsefullt ylar "I love you, Tom!" mellan alla låtar.

Träigt - ibland

De bra låtarna är många ("Is it any wonder", "Leaving so soon", "A bad dream", "Crystal ball"") men vissa är för anonyma och andra för träiga. Och varför skaffar de inte bara en gitarrist i stället för att lägga på fult gitarrljud på elpianot?

Jonna Sima