Bryan Adams säger det fortfarande från hjärtat
Uppdaterad 2024-05-06 | Publicerad 2024-04-27
KONSERT För någon som har sett scenartisten Bryan Adams flera gånger under tre decennier – och jag vet att vi är många i kväll – är en sak återkommande.
Den uppriktiga värmen.
Bryan Adams
Plats: Scandinavium, Göteborg. Publik: 10 584. Längd: 2 timmar och 20 minuter. Bäst: ”Somebody”, ”This time”, outrot till ”(Everything I do) I do it for you” och ”Run to you”. Sämst: Mel C-hiten ”When you’re gone” blir lite av en parentes.
GÖTEBORG. Bryan Adams var min första idol. Det tidiga 90-talets dyrkande kulminerade i att jag fick sjunga en låt tillsammans med rockstjärnan på scen. Min syster ringer dock strax före kvällens konsert för att upplysa mig om att detta osannolika utspelade sig på Globen – inte här i Göteborg – som jag skrev i en krönika i går.
Efter det att barndomens och de tidiga tonårens mest passionerade supportande klingat av har jag följt Adams på avstånd. Sett en artist åldras med värdighet; en prisad fotograf, en vegan och djurrättsaktivist, till slut även en pappa.
Jag har alltjämt svårt att se Bryan Adams genom vuxna popjournalistglasögon. Men hans musikaliska idé: att flytta den rock han själv hörde på radio som ung (50-, 60- och 70-talets dito) två snäpp framåt (till 80- och 90-talet) är fortfarande förbisedd.
Innan konserten, när en uppblåsbar bil flyger över publiken, spelas The 1975 och The War On Drugs och jag tänker på hur Adams arv hörs lite varstans i dag (de senare skulle förresten döda för en låt som ”Run to you”).
– My name is Bryan, I’m your singer for tonight”, presenterar sig kanadensaren på kvällens Europapremiär. Han flankeras av ett band som till väsentliga delar har följt honom sedan 80-talet. Turnén delar namn med senaste albumet ”So happy it hurts”, hans femtonde.
Rocken har tagit så många vändor under Vancouver-sångarens drygt 40 år långa karriär att han känns märkligt relevant igen – även om han i kväll anpassar sig till tidsandan genom att kapa en vers i ”Can’t stop this thing we started” (rocklåtar på 90-talet var vansinnigt långa).
På den tiden blev Bryan Adams ibland kallad för ”smörsångare”. Finns det uttrycket ens i dag? Hans mjukrock känns tvärtom modern i skenet av nuvarande popregenten Taylor Swift, som också förstått att den mest drabbande musiken inte nödvändigtvis görs av den som försöker spela coolast i klassen.
Adams är i dag 64 år. Vad som skiljer honom från, säg, Niall Horan, är hans långa historia som artist. Publiken består i kväll av 10 000 personer som har dansat sin första tryckare och kanske fått sitt hjärta krossat för sista gången till hans musik. På något sätt känns det i lokalen, särskilt i den nästan olidligt sorgliga balladen ”Heaven”.
Kanske tycker jag fortfarande så mycket om Bryan Adams för att han personifierar den sista tiden i livet när allt fortfarande var okomplicerat, orört. Vi kan inte spola tillbaka åren, men vi kan höra musik genom våra elvaåriga öron igen. Och under dunderballaden ”(Everything I do) I do it for you” förflyttas jag på en sekund till pojkrummet, den silvriga Pioneer-stereon och Kaj Kindvalls röst.
För någon som har sett Bryan Adams på scen flera gånger under tre decennier – och jag vet att vi är många i kväll – är en sak återkommande. Den uppriktiga värmen.
När ”Summer of ’69” har tystnat startar publiken låten igen med allsång. Bryan och bandet hänger bara på. Jag vet inte om jag har sett ett lika sömlöst samspel mellan artist och publik i något annat sammanhang. Adams & Co gör sitt mest älskade nummer – och resten av kvällens pärlband av klassiker – med yrkesstolthet. Jag kommer faktiskt inte på något bättre ord.
I slutet av konserten dedikerar Bryan en av de första låtarna han någonsin skrev till sin 96-åriga mamma som tog de 1 000 dollar hon lagt undan till collegeutbildningen och köpte ett piano istället. Låtens titel sammanfattar egentligen allt: ”Straight from the heart”.
Bryan Adams spelar på Hovet i Stockholm i kväll, 27 april.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik