Britney – som bäst när hon blottar sig

Per Magnusson

Så många får nya skivan ”Britney Jean”

helskärm

Britney Spears

Britney Jean

RCA/Sony

POP Det är tuffa tider för en popstjärna. Konkurrensen är just nu mördande. Miley Cyrus och Katy Perry har nyligen gett ut album, Taylor Swift är på världsturné och Lily Allen skapar kaos och förvirring med sin nya video. Ingen verkar sitta säkert när självaste Lady Gagas ”Artpop” beskrivs som en försäljningsmässig flopp.

Mitt i detta inferno av ­superstjärnesläpp väljer Britney Spears att ge ut sitt åttonde album, dessutom utan att slå på den stora marknadsföringstrumman. Där Katy Perry släppte sitt album som långtradare och Gaga turnerade med en ­andy warholsk maskerad nöjer sig Britney med att ödmjukt konstatera att hon har gjort sitt mest person­liga album hittills.

För att accentuera mysfaktorn heter skivan ”Britney Jean” – ett smeknamn som popstjärnan fått av ­familj och vänner – och släpps på Britneys 32-årsdag.

Men för en utomstående är ”Britney Jean”, producerad av bland andra Will.i.am och David Guetta, tidstypisk elektronisk dansmusik, skräddarsydd för topp­listorna. Genren lämpar sig tyvärr ganska dåligt för ­albumformatet. Den här ­typen av maxad musik bör avnjutas i små streamade doser, alternativt på en fotbollsstadion tillsammans med 40 000 shot-peppade likar.

Första singeln ”Work bitch” är gjord tillsammans med den svenska house­mafioson Sebastian Ingrosso och hans tronarvinge Otto Knows. Till stenhårda syntar sjunger Spears ”You want a hot body?/You want a Bugatti?/You want a Maserati?/You better work bitch”.

”Body ache” – om att dansa till det gör ont – kommer säkert att bli ett bra soundtrack på housefestivaler från Göteborg till Miami och ”Til’ it’s gone” har vissa Madonna-kvaliteter, men Britney känns inte ­given på edm-golvet.

När hon vågar bryta ­igenom den där ytan och blotta sig händer däremot någonting.

I ”Chillin’ with you” chillar Britney med lillasystern Jamie Lynn. Britneys röst är fortfarande skräddarsydd för precis den typen av flickrumspop med rosa tapeter. Låten har samma ­effekt på mig som slutscenen i filmen ”Legally blonde”. Gets me every time.