Diggiloo blandar rätt – så bra var premiären

Bara den brutala hagelskuren i slutet av första akten kyler ned kvällen

Håkan Steen

SHOW Årets version av Diggiloo hör kanske inte till de allra mest stjärnspäckade men vinner en hel del på mixen av urproffsig rutin och smittande debutantglöd.

Ann Westin som levande discoboll piggar också upp.

Diggiloo
Turnépremiär: Brunnsparken, Ronneby. Publik: 6 200. Längd: 170 minuter plus paus. Bäst: Energin hos unga nykomlingarna Cimberly Wanyonyi och Saga Ludvigsson och Ann Westins hela uppenbarelse. Sämst: Den tämligen brutala hagelskuren i slutet av första akten kyler bokstavligen ned kvällen.

helskärm

RONNEBY. 21 år in i Diggiloo-historien är den stora, folkliga publikfesten ett minst sagt etablerat koncept.

Lasse Holms gamla idé om en generös helkväll med massor av schlagers och allehanda andra hits från förr och nu, framförda av välbekanta artister för hela familjen, har blivit en sommarinstitution som nästan säljer sig själv.

Diggiloo är numera större än summan av de medverkande artisterna så att årets upplaga av showen kanske inte har den tyngsta artistlistan spelar de facto mindre roll.

Folk vet att de alltid kommer att få ett urproffsigt, påkostat spektakel med sång, dans, glitter, glam och lite skoj, som blandar klassiker med teman i tiden, och den här vändan är inget undantag.

50 år efter ”Waterloo” får vi givetvis ett Abba-medley. Även de bortgångna nationalklenoderna Lasse Berghagen och Stefan Nilsson föräras hyllningar och så blir det förstås några gedigna slevar av den rådande Beyoncé-anförda countrytrenden.

Jessica Andersson gör sin artonde Diggiloo-sommar, men så är hon också som gjord för det här, en sällsynt allroundentertainer som känns precis lika självklar i Peter LeMarcs ”Ett av dom sätt” som i Bonnie Tylers ”Holding out for a hero”.

Hon håller dessutom ihop kvällen tillsammans med återvändaren Andreas Weise, en annan stabil estradör. Som sannolikt inte ljuger när han säger att han alltid har älskat Jackie Wilsons gamla soulstänkare ”Higher and higher”, för han gör den överraskande lödigt, självklart hjälpt av det nio personer starka och mångkunniga bandet.

De har sällskap av i sammanhanget trygga namn som Andreas Lundstedt, Wiktoria, Liamoo, Elisa Lindström och Lisa Stadell, men det är inte sällan ett gäng debutanter i olika åldrar som lyser starkast.

Anders Bagge må vara en av svensk musikbranschs tyngsta profiler men som scenartist är han tämligen oprövad, och 56-åringens premiärnerver ger viss extra spänning. Han berättar hur han skrev ”Have you ever been in love”, till Celine Dion men aldrig vågade sjunga den live med stjärnan. Med Jessica Andersson vågar han, och det blir dessutom riktigt fint.

Ännu finare blir det när fjolårets ”Idol”-vinnare Cimberly Wanyonyi driver Bagge till tårar i sin tolkning av Jennifer Hollidays ”Dreamgirls”-ballad ”And I am telling you I’m not going”, som helt logiskt genererar kvällens enda stående ovation.

Även ”Idol”-tvåan Saga Ludvigsson imponerar, inte bara med cool Bonnie Raitt-aktig frisyr utan också en övertygande ”Jolene” och smittande energi vilken låt hon än dyker upp i.

Dessutom känner jag något oväntat att Lucianoz, dansbandsmannen från orten, måste nämnas. Han är inte med mest men varje gång han studsar in med sin glädje och hängivna Stefan Borsch-vurm stiger temperaturen i den av regn och hagel aningen nedkylda brunnsparken.

Samma effekt uppnår Ann Westin, veteran inom svensk standup men ny i rollen som obligatorisk comic relief på Diggiloo. Klädd bland annat i Marimekko-duk och som levande discoboll levererar hon roliga rutiner om en potentiell lösning på gängkriminaliteten och alternativa användningsområden för hamstrar.

Visst känns det som att hon delvis lägger band på sig för att passa in i det här uttalade familjesammanhanget.

Nog händer det dessutom att somliga väl slitna discodängor och rat pack-liknande nattklubbsövningar inte blir så mycket mer än ett slags lyx-Wallmans.

Och som så ofta slår det långt ifrån alltid gnistor när artisterna ska sjunga sin senaste singel eller melodifestivallåt.

Men tack vare sin allt annat än spelade musikglädje fungerar Diggiloo utmärkt för precis vad det vill vara, också i år.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik