Hov1 famlar efter sann kärlek i en flyktig tid
Uppdaterad 2024-05-11 | Publicerad 2024-05-10
ALBUM Till högstämda stråkar famlar hiphopgruppen Hov1 på sitt femte album efter sann kärlek i livets flyktigaste tid.
Hov1
Jag önskar jag brydde mig mer
Levenum/Universal
HIPHOP Det går att rabbla Rockbjörnar, miljardströmningar och singelettor hela vägen till midsommar – Hov1 är landets just nu mest framgångsrika grupp.
Det är inte svårt att förstå kvartettens popularitet hos en publik som står inför sin allra sista skolavslutning och på randen till vuxenliv. En tid som präglas av upplösta vänskapsband, ett fortfarande välfyllt kylskåp, märkliga extrajobb och en sexmånaders tripp till Vietnam, typ. I Hov1:s låtar får tusen sådana tankar plats på en och samma gång, i varje låt, i 180.
I dag släpper gruppen utan förvarning sitt femte album. De tio spåren är producerade av medlemmen Axel Liljefors Jansson. Alla i gruppen är runt 27 och drömmer nostalgiskt om när Avicii släppte ”Levels”, fyllde Globen och hela arenan var klädd i vita skjortor som på Amalfikusten.
I inledande ”Hej du” anammar kvartetten ett kärt gammalt hiphop-knep: de radar upp sina ex under tre minuter. De gör det till högstämda stråkar och med det uppskruvade tonläge som ständigt råder i killgrupper. Det är egentligen ganska rörande att Hov1 är just en hiphopgrupp – det känns otidsenligt, nästan pojkbandsnostalgiskt.
Låtskrivandet och producerandet är knappast obegåvat. Beatsen är svängiga och lekfulla. Rader som ”Hellre vara omtalad än att vara okänd” ringar in en generation som inte vet vad ett liv utan sociala medier innebär.
I Hov1:s musik löper framför allt två röda trådar parallellt. Den ena är humorn som någon form av verklighetsflykt. Den andra är ångesten och tomheten som följer med oändliga intryck. ”Jag önskar jag brydde mig mer” är demonerna som du till slut tvingas möta när mamma och pappa har låst in mobilen i ett skåp och kastat nyckeln i sjön. Musiken känns väldigt sann, oavsett vad du tycker om den.
Mest av allt handlar femte albumet om famlandet efter sann kärlek i livets flyktigaste tid, en ängslan över att den drömmen aldrig riktigt kommer att slå in – och rädslan för att vakna upp med samma killar, på samma soffa, om ett decennium eller två.
BÄSTA SPÅR: ”Ica”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik