Kravitz fyller en funktion

Lenny Kravitz har i grunden samma problem som vår egen Moneybrother. Båda två är stora musiklovers men apar efter sina idoler så mycket att de själva mest framstår som blekare kopior.

I Kravitz fall är det det sena sjuttiotalet med psykadelikan, funken och Jimi Hendrix-rock"n"rollen som styrt tillvaron.

Som en mässa

Konserten på Hovet är som att bli inslängd i en blaxploitationfilm. Ja, eller snarare en pastisch på en sådan, som Quentin Tarantinos "Jackie Brown". Hela bandet är klädda i slicka 70-talskläder, gangsterhattar alternativt vippande hårkalufser. Kravitz själv kommer in i en fotsid kappa och händerna upptsträckta i luften till publikens jubel.

Det känns lite mässlikt och det förvånar att han verkar ha så många uppriktigt engagerade fans.

Scenenergin överraskar

Kravitz "Greatest hits"-samling har visserligen sålt guld i Sverige -och visst har han gjort många hits. Vi får bland annat höra en utdragen "Let love rule", "It ain"t over" med allsångsrefräng och "Stand by my woman" som får tjejerna att yla.

Lenny Kravitz gamla hits från åratal sen känns plötsligt som tidsenliga accessoarer till retrobohemchica volangkjolar och kilklackar.

Men hans energi på scenen överraskar faktiskt.

I konsertform visar det sig att Lenny Kravitz som artist fyller en funktion.

Lenny Kravitz

Jonna Sima