Tänder till slut

Joacim Forsén

helskärm

In Flames turnéavslutning ser länge ut att bli ett stillsamt farväl snarare än en explosiv final.

Sen kliver gitarristen Jesper Strömblad in på scenen.

Inte ens Anders Fridén kan blunda för den komiska krocken. Nästan vägg i vägg, i Hovets moderarena Globen, slåss två rockstinna ynglingar om att vinna ”Idol”. Under tiden står frontmannen framför en publik som inte kunde bry sig mindre om vem som tar hem den direktsända talangjakten. Ett fullsatt Hovet som dyrkar In Flames förbehållslöst.

Bygger på hårt arbete

Själv konstaterar Anders att han aldrig ens skulle ha tagit sig förbi uttagningen. Att han skulle bli audition-avfärdad med ett ”klipp dig och skaffa ett jobb”.

Det är förmodligen nära sanningen. In Flames massiva succé bygger i stället på stenhårt arbete, ett ständigt förfinat sound och en låtarsenal som bara växt sig starkare för varje album.

Tröttheten märks

I kväll är det just det imponerande materialet som bär upp konserten. Decemberspelningarna på hemmaplan avslutar ett nästan två år långt och världsomspännande turnerande och tröttheten märks i stegen. Bandet lyfter inte riktigt som vi är vana vid. Fridén brinner inte lika starkt.

Men som alla artister i den högsta divisionen laddar In Flames ur sig när krutet behövs som mest. Finalen med ”Alias”, ”The mirror’s truth” och ”The quiet place” är magnifik. Och när Jesper Strömblad, som i början av året tog en paus från turnerandet för att reda ut sina alkoholproblem, stärker upp i ”Take this life” är det svårt att inte le. Dels över den uppenbara energiinjektionen. Dels för att gitarristens oförställda glädje lyser ända upp till läktarplats.

Samtidigt har In Flames länge skämt bort oss med nästan ofelbara urladdningar. Strömbergs gästspel blir ännu en påminnelse om hur In Flames ser ut när metalmaskineriet slår med full kraft.