Vilken pina

Keith fumlar, förstör och missar solon

HELSINGFORS

Keith Richards sladdar fram till mikrofonen.

Han skrattar till, försöker fokusera blicken på publiken och säger:

– God kväll, Helsingfors ? vad i helvete gör ni här?

Bra fråga.

Keith Richards är i ett bedrövligt skick.

Visst, det har alltid varit svårt att bedöma hans dagsform.

”The human riff” har på sätt och vis levt i en egen dimma sen slutet av 60-talet. Han verkar alltid ha drygt två barskåp innanför västen när han uppträder.

Glömmer texten

Men Keith har nog sällan varit lika anonym som på Olympiastadion i Helsingfors. Han brukar ju annars vara ryggraden i gruppens hotfulla sväng.

Men här tycks varken fingrarna hänga med eller energin räcka till. Keith kommer in fel i flera låtar. Han fumlar med ackorden och förstör bland annat inledningen av ”Honky tonk women”.

Och hans obligatoriska solonummer är direkt plågsamma.

Keith hänger med armen över stativet, glömmer bort texten och mumlar sig igenom stora delar av både ”You got the silver” och ”I wanna hold you”.

Saknar gnista

Resten av bandet – blåssektionen, kören, Jagger, Wood och Watts – får verkligen kämpa för att skyla över Richards förvånande frånvaro.

Det hjälper lite att Mick är i en formidabel form och att Ron Wood känns ovanligt vass och inspirerad.

Men utan Richards stöd saknar Stones gnista, driv och voodoo.

I ”Sympathy for the devil” bygger Jagger som vanligt upp en diabolisk stämning med hjälp av flammande eldar och blodröda bildskärmar.

Sen missar Keith sitt solo. Rocklegenden släpper gitarren, flinar och rycker på axlarna.

Han ser skamsen och rädd ut.

Rolling Stones

Här är showen - låt för låt

Stones-feber

Efterlysning!

Markus Larsson