Funkar på gråtmilda

Jenny Seth

Richard Hawley får Berns att glittra

Hawley och hans band gör sig bra i det röda ljuset på Berns vackra scen. När spegelbollarna kommer igång under ”Hotel room” och hela salongen glittrar känns låten som en gammal skolbalstryckare.

Storvulna ballader med ledsna stråkar i The Walker Brothers och Weeping Willows anda är specialiteten. Även om ståbasen, ekot i gitarren och de tassande trumvisparna

ibland lutar åt dansband eller feelgood-pop som i ”Serious”.

Ögonen tindrar på Magnus

Lokalen är fylld av prydliga rockabilly-frillor och att Magnus Carlson, som får låten ”The ocean” tillägnad sig på slutet, sitter längst framme vid scenen med tindrande ögon är ingen överraskning.

För de som gillar ”riktig musik, som den lät på den gamla goda tiden” och romantiserar brittiska män med arbetarbakgrund är Hawley från stålstaden Sheffield en guldklimp.

Men hans djupa crooner-röst och texterna om ensamma nätter funkar på de flesta som känner sig lite gråtmilda.