Rocksvett och schampo

Jenny Seth

till The Donnas

Novemberkvällen är iskall när jag halkar upp för Debaser Medis hala trappa, men väl inne är det varmt och skönt. Stans alla donnaholics ser till att hålla temperaturen hög och när koskällan i ”Who invited you” klämtar har alla glömt vintern.

Rockiga Palo Alto-kvartetten The Donnas, som har spelat ihop sen 1993 och highschool, är som vanligt supercoola. Badande i rött ljus och rök och klädda i svart är de salta och söta på samma gång. En blandning av whisky och tuggummi, rocksvett och schampo.

Svans i fickan

Donna A, som har en tvättbjörnssvans i bakfickan och chockrosa luffarvantar, peppar publiken med sin lite hesa röst.

Knappt trekvart plus två extranummer, konserten är kort och bra precis som det ska vara. Hälften av låtarna är från deras nya platta ”Bitchin’” som tyvärr inte är så kul. Första albumet på egna labeln bidrar mest med halvslöa midtempo rocklåtar som låter ungefär likadant allihop.

Men det tar sig på slutet. Utdragna ”Five o’clock in the morning” är hård och bra. Och driviga extranumret ”Take it off” räddar giget i sista stund.