Det doftar tång – och revolution

Per Magnusson

Ulf Lundell stämplar in på sin sommarturné med sandpappersröst, ny vigselring & kamplust

Det är super­valår och Ulf Lundell ger sig ut på ännu en sommarturné. Det är definitivt ingen slump.

Premiären påminner om ett jublande torgmöte.

Jag var bara en pojkvasker när min faster tog med mig på Ulf Lundell i Borgholms slottsruin för första gången. Jag minns de jeans-klädda paren med händerna i ­varandras bakfickor. Jag minns alkohol-andedräkten från pojkarna längst fram. Jag minns att jag älskade hur ljudet dånade mellan stenmurarna. Jag har haft en ganska speciell relation till Ulf Lundell sedan dess.

Den midsommardags-slumrande dala-idyllen med sina röda stugor och puttrande mopeder är en tidsresa tillbaka - både till min barndom och det Sverige Lundell så ofta sjungit om. En bortglömd och olönsam, men ack så vacker landsbygd.

Vindpinat Leksand

Det är logiskt att han spelar här, i ett för kvällen nästan vindpinat Leksand och en publik i täckjackor och mössor från Norrlands Guld.

Lundell själv kommer in i kamouflage-shorts och en räv bakom örat.

”Ni är lediga, det är inte vi. Vi går till jobbet och stämplar in”, säger han och drar igång riffet till ”Vi är ­inte arbetslösa”.

Sedan går det en illröd tråd genom konserten från ”Herrarna” och ”Rent förbannat” till extranumren ”Rött” och ”Folket bygger landet”.

Han poängterar att en röst på Sverigedemokraterna är en förlorad röst före ”Öppna landskap”, som SD tidigare kidnappat för en ­reklam.

Musiken pendlar mellan livsbejakande skvalrock som doftar tång och en ­hyvens revolutionsrock. Texterna mellan besvikelsen över vart Alliansen ­tagit Sverige och nostalgisk livsnjutarpoesi.

Rösten skulle kunna ­användas som grovkornigt sandpapper.

Har ett varggrin

Hållningen är den hos en man som levt ett smärre liv med en gitarr runt halsen. Han är glad och visar upp sin nya vigselring med ett varggrin.

Glad, men aldrig nöjd.

Ulf Lundell står hellre i kamouflage-shorts på en tolvgradig grusplan i Leksand och frågar om alla röstat i kyrkovalet än att steka korv i tv med Plura.

Så när saxofonen i ”Chans” lyfter över de ­daländska skogarna älskar jag den lika mycket som när den dånade mellan sten­murarna i Borgholm.

Här är alla låtarna

Intro: El Perro

Vi är inte arbetslösa

Är vi lyckliga nu?

Törst

Poker i Karibien

Den vassa eggen

Tillsammans vi två

Herrarna

Öppna landskap

Snön faller och vi med den

Främlingar

Rent förbannat

Omaha

Top hat

(Oh La La) Jag vill ha dej

Om sommaren

Öppen väg, öppen bil

Hela huset skakar

Extranummer:

Rött

Folket bygger landet

Chans

Hon gör mig galen

Ryggen fri