Svängigt vemod som skakar om

Joacim Forsén

Andreas Grega En sak i taget (pop)

Född i Grekland men uppväxt i Hässelby gård. Mamma från Stockholm, farsa från Rhodos. Skilsmässobarn.

Då var han hiphopparen med Ken som granne i förortens tuffaste kvarter men med alldeles för långt hår för att passa in. En grungekille med hiphopjacka.

Nu är han den hajpade nykomlingen som både gästat Promoe och åkt på folklig förbandsturné med Lasse Winnerbäck. En lovande debutant som ändå skulle ha svårt att ge upp sitt möbelsnickrande om musiken krävde det.

Allt det där går igen i Andreas Gregas första album. Mittemellanmentaliteten och mångsidigheten. Efter tolv turnétunga år i Kungers, en kvartett som började som rapinfluerat hardcoreband men levde vidare med en blandning av ska, reggae och proggig folkpunk, gör 29-åringen solo­debut med samma öppna sinne. Precis som på sommarens singel ”Dom hade mycket att säga” har Grega ena foten i barndomens hiphopkvarter och den andra i samma skeva popgator som Håkan Hellström vinglat omkring på under tio år.

Det tar några lyssningar för att vänja sig vid Gregas karakteristiska sångmelodier. Med de ständigt höga topparna och dalarna. Det behövs lite tid för att uppskatta den befriande respektlösheten till popens oskrivna regler.

Mönstret känns igen från andra svenska artister som vi kallar originella eller unika, såna som skapar ­sina egna ramar eller bygger nya genrer. Det är lätt att glömma den detaljen när man skriver sin historiebok men det var få där ute som inte först rynkade på näsan åt Broder Daniels bitvis barnsligt banala gitarrslingor eller Henrik Berggrens singalong-ramsor. Alla omfamnade inte Hellström förbehållslöst när ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” spelades på radion för första gången heller.

Men de skakade om, precis som Andreas Grega gör på sin solodebut. Det fula blir snabbt snyggt. Det trassligt konstiga känns snart självklart. Gregas och producenten Tobias ”Astma” Jimsons infall och taktlösningar blir naturliga. Kvar blir en imponerande samling svängigt vemodiga sånger som vilar på vardagens mest eftertänksamma funderingar.

Och på samma sätt som den göteborgska popeliten har delat lyssnarna i två läger kommer ”En sak i taget” att bli lika älskad som avskydd.

Se det som ett styrke­besked för svensk pop.